jag har inte sagt så mycket sen jag kom hem. kanske är det för att det inte riktigt känns som jag är hemma ännu. hur som helst så blev jag skrivsugen.
hur som helst så ligger jag just nu uppe i vår mysiga stuga uppe i Lofsdalen. ett ställe jag älskar och har längtat till otroligt länge. vi har haft toppen väder och allt är bara heeeelbra! idag har även Stig-Helmers okända tvilling, i form av mig, släppts lös i backarna. 3 år sen sist, och inte var jag någon Ingemar Stenmark innan det heller iåförsig. men det var jättekul idag och jag är fruktansvärt trött nu, precis som det ska vara!
för tillfället är jag hittills så väldigt nöjd med det svenska vädret att jag inte saknar London ett dugg. (okej, det där var en överdrift kanske men.. jag saknar inte Englands-vädret - ett jävla dugg!!) men nästa vecka fallet nog allt på plats för mig och jag kommer förmodligen sätta mig i ett hörn och gråta och längta efter mina vänner. men den dagen - den sorgen som jag brukar säga.
jaja, nu ska jag gå och mysa med min familj, framför vår sjukt moderna tjockteve. imorrn, om jag har tur, springer jag på världens bästa Toni. den som lever får se!
Heathrow är fanimej stort asså. MAJOR!
jag valde att åka hit med hyffsat god marginal, med tanke på att jag inte har checkat in två bagage förut och kände att niiijaaa... det blir nog en hel del att betala på det här! hur som helst, allt gick bra tills dess att jag faktiskt la upp väskorna på bandet. den enda vägde 35 kg (?!) hur fan gick det till? hmm.. en anledning kan vara alla 13 par skor jag verkar ha med mig hem? återigen... vad hände där? hur som helst, eftersom maxvikten "bara" är 32 kg så var jag alltså tvungen att mitt på Heathrows avgångshall börja fläka ut mig och mitt bagare. lovely. obeservera att väskorna var svårt att stänga redan innan, så detta var verkligen ett äventyr. till slut fick jag ihop det - dock vägde den här gången båda väskorna för mycket. men jag hade bara en tanka "I don't care... orkar inte mer faktiskt". den trevliga kvinnan i disken poängterade att jag bara kunde lägga tillbaka 2kg istället för att betala 40 pund. men from the look of my face så förstod hon att jag varken hade orken eller lusten att göra det. då kom det mänskliga hjärtat i henne fram, och hon "glömde bort" att ta betalt för den största väskan. hon sparade alltså över 400 spänn för mig, och jag är henne evigt tacksam. sen fungerade inte mitt kort, men det är en annan historia.
så nu sitter jag alltså här. innanför spärrarna - at last. har hunnit gått igenom det mesta här på Londons störsa flygplats. svettattacken var ett faktum när jag packade om väskor. dessutom har jag hunnit bli förvirrad över deras "security-system" och även blivit raggad på av en kvinnlig security-vakt. hmm, hur jag ska ta det vet jag inte riktigt. men uppmärksamhet är ju alltid trevligt. bättre det en ingen alls, som jag brukar säga. eller niiijaa... jag brukar inte säga det ett dugg faktiskt, men.. man kan ju alltid låtsas.
om en kvart får jag förhoppningsvis veta vilken gate jag ska åka från. annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra här i en timme, med en trasig kabinväska att gå runt med. tiden brukar gå ganska fort, så vi får väl hoppas på det. snart lämnar jag London, mitt äventyr och mina vänner för den här gången. jag har än så länge inte fällit en enda tår, men tro mig - de ligger och gror. vilken fantastisk tid det här har varit, minst sagt! nu åker jag hem, för att börja på ett helt nytt kapitel i mitt liv. det är dags att börja på ny kula.
Heathrow är fanimej stort asså. MAJOR!
jag valde att åka hit med hyffsat god marginal, med tanke på att jag inte har checkat in två bagage förut och kände att niiijaaa... det blir nog en hel del att betala på det här! hur som helst, allt gick bra tills dess att jag faktiskt la upp väskorna på bandet. den enda vägde 35 kg (?!) hur fan gick det till? hmm.. en anledning kan vara alla 13 par skor jag verkar ha med mig hem? återigen... vad hände där? hur som helst, eftersom maxvikten "bara" är 32 kg så var jag alltså tvungen att mitt på Heathrows avgångshall börja fläka ut mig och mitt bagare. lovely. obeservera att väskorna var svårt att stänga redan innan, så detta var verkligen ett äventyr. till slut fick jag ihop det - dock vägde den här gången båda väskorna för mycket. men jag hade bara en tanka "I don't care... orkar inte mer faktiskt". den trevliga kvinnan i disken poängterade att jag bara kunde lägga tillbaka 2kg istället för att betala 40 pund. men from the look of my face så förstod hon att jag varken hade orken eller lusten att göra det. då kom det mänskliga hjärtat i henne fram, och hon "glömde bort" att ta betalt för den största väskan. hon sparade alltså över 400 spänn för mig, och jag är henne evigt tacksam. sen fungerade inte mitt kort, men det är en annan historia.
så nu sitter jag alltså här. innanför spärrarna - at last. har hunnit gått igenom det mesta här på Londons störsa flygplats. svettattacken var ett faktum när jag packade om väskor. dessutom har jag hunnit bli förvirrad över deras "security-system" och även blivit raggad på av en kvinnlig security-vakt. hmm, hur jag ska ta det vet jag inte riktigt. men uppmärksamhet är ju alltid trevligt. bättre det en ingen alls, som jag brukar säga. eller niiijaa... jag brukar inte säga det ett dugg faktiskt, men.. man kan ju alltid låtsas.
om en kvart får jag förhoppningsvis veta vilken gate jag ska åka från. annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra här i en timme, med en trasig kabinväska att gå runt med. tiden brukar gå ganska fort, så vi får väl hoppas på det. snart lämnar jag London, mitt äventyr och mina vänner för den här gången. jag har än så länge inte fällit en enda tår, men tro mig - de ligger och gror. vilken fantastisk tid det här har varit, minst sagt! nu åker jag hem, för att börja på ett helt nytt kapitel i mitt liv. det är dags att börja på ny kula.
ja, idag flyttar jag hem. bara tanken får mig att rysa. både på ett bra och dåligt sätt. jag längtar efter er där hemma, men när jag tittar mig runt och tänker på allt och alla som jag lämnar så vill jag bara låta tårarna säga sitt.
igår fick jag en sista middag med mina underbara tjejer. en gäng som ligger mig, och kommer fortsätta gör det lääänge, varmt om hjärtat. vi har känt varandra i 6 månader, inte mer än så. trots det är det som att vi har varit vänner hela livet. åh.. mina älskade vänner - I'm gonna miss you!
och nu sitter jag här. min käraste Elsa-Belsa ligger i soffan och läser. vädret utanför ropar inte direkt på mig, och jag tror att jag är ganska klar-packad. både övervikt och extraväskor kommer behöva betalas, tro mig. jag har dessutom aldrig varit den som kan packa smart, att jag aldrig lär mig?
vi ses om några timmar Sverige.
att stirra sig blind på en resväska har fått en helt ny innebörd i min värld. jag har igår och idag försökt packa ihop det mesta, för att kunna släppa tankar om "hur-fan-jag-ska-få-med-mig-allt-hem". tja... den tanken är fortfarande kvar i huvet på mig. nu är det även tankar om "hur mycket övervikt kommer jag få betala?" osv. jag ska vara ärlig, jag trodde inte det skulle vara såhär svårt. Julia Nielsen, jag beundrar dig som packade ihop tio månader och flög hem. kanske ska jag bli peppad av den tanken? nijaa..
ska bli skönt att få åka iväg det här vädret. faktiskt. jag vet att Sverige har snö och shit (vilket INTE var min plan att komma hem till) men ni verkar ändå ha mycket finare och trevligare väder. här stannar man helst inne för att inte frysa eller bli allmänt blöt, tråkig och deprimerad. (inte för att man blir så mycket gladare över att vara ... inomhus... och titta ut... men ändå).
bjuder på lite typiska Londonväder-bilder som har tagits under månderna som gått..
Ollan kommer hem om ett par timmar. ska bli väldigt kul att träffa henne måste jag säga. får väl hålla tummarna att hon känner detsamma, annars får hon väl celebrate lite extra på tisdag eftermiddag helt enkelt hihi. ska försöka städa lite tills dess. men fortsätter packningen och resten av mig i den här takten, så kaaaan det bli svårt att hinna med det. men lite fint ska jag nog se till att det blir ändå.
jag är glad. så glad. (tja... Så glad man nu kan vara efter att ha sett "the last song"). men jag har så fina vänner, och har haft en sån fin tid här i London. jag är glad att jag får vara här några dagar till och njuta av detta.
först av allt så måste jag säga tack till mina älskade föräldrar, som återigen fick mig på rätt spår från alla hjärnspöken och tankegångar. bara genom att höra deras röster och kloka ord gick mitt humör från botten till toppen. everything they say make sense, that's the thing.
idag har jag varit och shoppat lite på Westfield med Amanda och hennes bror Hampus. sjukt kul att få träffa honom, när man hört så mycket om honom i ett halvår. det blev ändå en hel del shopping. inte lika mycket som jag trodde dock, men jag insåg i provrummet att... nej. för att vara helt ärlig så har jag en del att ändra på kort sagt, så någon storshopping av en ny garderob får vänta... men en bra dag med två Lunda-people har jag haft!
kvällen spenderade jag med min goa göteborgare Sofia. vi pratade om allt och ingenting, och det var riktigt mysigt. Tiden bara sprang iväg och nu ligger jag här hemma i sängen igen. imorrn bär det av till Camden Market troligtvis, och sen går jag in på min sista helg som Londonbo.
.. lalalalaa.
ja jag kämpade mig till gymmet imorse. det tog emot, och att behöva vänta circu 40 minuter på att få komma iväg med tunnelbanan gjorde inte precis det lättare. jag har verkligen blivit omotiverad med träningen, vilket känns riktigt jobbigt faktiskt. och när jag väl går och tränar så firar jag det med ett paket kakor - that make sense, right?
hur som helst; jag gick till gymmet, körde ett pass och var sjukt nöjd efter det. så då träffade jag upp Emmy, så åkte vi vidare till Oxford Street. Vi mötte upp Elsa och Julia, och tog en mysfika en stund. Jullan gick sen och pluggade - kommer förmodligen inte träffa henne på några dagar eftersom hennes family är här (sååå mysigt btw) så får försöka träffa henne massor på söndag/måndag innan jag far.
det har hur som helst varit en bra dag. en dag då jag bara njutit av människors sällskap. tog en liten "pre-shopping"-runda också och köpte mig en kappa... åh va jag älskar den redan. skulle blivit en skinnjacka, men i valet och kvalet blev det denna. vem vet, har jag pengar kvar kanske skinnjackan kommer med hem i väskan också.
har även hunnit med en liten titt in hos Amanda i Notting Hill. sjukt värt att bara åka dit en stund och prata lite skit. hennes bror kom hit ikväll också, och imorrn ska vi tre åka till Westfield och gå bananas med shoppingen. vi får se hur det blir med den saken. jag ska ta igen alla månader då jag inte köpt nåt. LONDON, HERE WE COME!
på kvällen trodde jag att en ensamkväll stod på schemat, men rätt som det var så ringer min kära rumsis på dörren. och bättre blev väl det! vi har skrattat så att kvinnan fått ännu mer ont i magen, och kollat på en sån där mysig 'hej-vad-alla-får-varandra-tll-slut"-film. nu är klockan tyvärr waaay past my bedtime... igen!
man lär sig sakna sin familj. man lär sig sakna dom nästan outhärdligt mycket. och det gör jag, jag saknar er så fruktansvärt mycket. ska bli så skönt att få komma hem till er igen. till landet, till brasan (ja, jag har hört att det fortfarande är kallt och snöar), till mysiga middagar, till mina älskade katter, till alla dåliga skämt och hetsiga diskussioner. hur mycket jag än kommer sakna London och människorna här (jag får ont i magen) så kan jag med rent hjärta att jag längtar efter er. min karlsson-familj.
mina älskade vänner - kan inte fatta att det var ett år sen vi lyfte våra vingar och gav oss ut i världen. ett år sen vi vid det här laget hade landat i Los Angeles. aaah, ta mig tillbaka! jag måste säga att den resan gav mig så mycket mer än bara en vy utav stora, vida världen. den gav mig en närmre och starkare relation till två av de viktigaste människorna i mitt liv.
tjaa... Asså nåt Abbey Road blev det inte. Istället följde jag med London-Elsa (hon är fast beslutsam att hon har en ny version av sig själv efter att hon flyttade hit) till sjukan för att kolla den där osköna hostan hon har. och när Piekert har lunginflammation får man ju trots allt vara på säkra sidan. Ju längre tiden gick på sjukan fick Elsan också ont i stackars magen sin... efter några timmar kom det fram till att hostan kommer hålla i sig vare sig kvinnan vill eller ej, och magontet är något i hennes så kallade muskler som kommit av den extrema hostan - komiskt va?
det har hur som varit en ganska bra dag ändå, även fast vi spenderade halva dagen på sjukhus. timmarna gick ändå fort, vilket det oftast gör med rätt sällskap. just sayin'. kvällen spenderade jag i China Town med Julia, Sofia och Emma. hur gott, mysigt och roligt som helst! mycket skratt och prat. var även duktig och åt inte upp halva buffén för art sen rulla ut från resturangen, som jag i vanliga fall brukar göra. väl hemma hittar jag en 'nästan-snyftande' Elsa Segerblad som har med min hjälp hittat "Remember the Titans" (vilket även Jullan gjorde idag... såå stolt tihi) så det blev att njuta av den innan man ska sova - vilket det fanimej är dags att görs nu!!
jag är sämst. okej, nej inte riktigt så hårt kanske man ska ta det. men det blev inget gym imorse för jag stängde av klockan och... råkade somna om. good girl. hmm, blir lite arg på mig själv såhär i efterhand. well well, jag tog mig en löprunda upp till Hyde Park iallafall, och sen en lång promenad där. har hört att det är bra att gå Powerwalk innan frukost, inte sant?
asså London levererar ju inte direkt mysväder. eller ja, mysväder i den bemärkelsen att man vill sitta inne och kolla på en dålig film - absolut, det finns det gott om! men lite sol, varma vindar osv, nåt sånt ser jag inte skymten av just nu. syyyynd... kommer väl lagom till att jag ska åka hem. till Sverige. till snön... yeaay va lockande det låter.
idag ska jag och Elsa-Belsa försöka ta oss till Abbey Road och gå på the 'famous övergångsställe'... jajjemen, där Beatles en gång gått. (är lite starstrucked redan) förhoppningsvis kan vi få lite fina bilder med min... speciella kamera (som nu heeela skämen har gått sönder på, så det blir lite surprise-moment när man ska ta bilder). jag återkommer lite senare med hur det blev. om vi ens hittade det! tihi
nu är det bara en vecka kvar tills vi ses igen Sverige,
det var så otroligt skönt att träna idag. you have no idea. jag ville inte gå ut för hårt dock, men en kort löprunda på 25 minuter och sen ett zumbapass på det - kan man känna sig mer okoordinatisk? jag hade iallafall tur och blev inte totalt själv med instruktören (vilket hade varit en händelse att ha på sin "innan-man-dör-lista", helt klart)
fick sen träffa och fika med min fina och fantastiska vän Ana. det ösregnade ute så vad passade bättre om inte en varm choklad på Costa? vi satt i flera timmar och bara pratade och skrattade. det är helt sjukt vad jag kommer sakna den kvinnan. helt otrolig personlighet hon har - har aldrig varit med om liknande. glädjespridare rakt in i själen.
nu är jag påväg hem och det blir förmodligen omelett till middag och sen bara en mysig och lugn måndagskväll!
måndag igen då! veckorna bara springer iväg, känner ni detsamma? den här veckan som varit har jag ju ändå inte gått i skolan, eller haft nåt annat obligatoriskt att göra, så det är konstigt att den har gått lika fort som vanligt. men men, det är väl naturens under som man aldrig riktigt kommer förstå sig på. hur som helst, jag hade inte tänkt bli all hippie about this sååå...
... igår var helt klart en degardag. det var en sån där regnig och tråkig dag som man helst av allt bara vill spola bort från dess existens. jag var iallafall ganska duktig. jag städade undan lite och tvättade en del. helt sjukt vad bra jag mådde i själen när det blev lite renare. ibland förstår jag faktiskt varför mina killkompisar kallar mig för 'Monica Geller'. dock om min syster ser detta så sitter hon väl framför skärmen och skrattar. hon tänker väl "jessica, ordningssam?" typ. men jag har en förmåga att inte visa dom sidorna när hon är i närheten... eller mamma heller för den delen. kanske är dags att ändra på det?
nu har jag precis ätit frukost efter att ha gått en morgonpromenad i ett grått och småtråkigt London. vad hände med den fina våren? halva mars har ju för sjutton gått redan... kom igen nu! om en timme tänkte jag dra mig till gymmet för lite Zuuuumba. hmm, denna gång ska jag gå på passet själv. aawkwaard... äh får dansa som om ingen ser och bryr sig - japp det kör vi på! efter träningen ska jag träffa min fina Ana Juacinto... kanske blir sista gången eftersom hon åker till Barcelona imorgon.
kan inte fatta det. idag är det den 17 mars. vilket innebär att 16 mars var igår och ... vi gjorde Cambridge-provet? jisses, efter allt slit vi lagt ner för detta så vara det helt sjukt att det helt plötsligt var över. jag kan meddela er, utan att överdriva, att jag fick någon slags adrenalinkick så fort jag gick in i salen, och den höll i sig i stort sätt hela dagen. så mellan 8.30-14.30 skakade jag som ett asplöv. för er som undrar hur det gick så kan jag enbart säga såhär; jag vet faktiskt inte. ett prov på nästan sammanlagt 4-5 timmar är svårt att analysera i det stora hela. det jag kan säga är att stundtals kändes det jättebra, och stundtals kändes det som att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. skrivningen, som i vanliga fall ska vara min favoritdel, gick nog inte alls som jag tänkte. helt plötsligt sitter man där och har glömt alla ord man någonsin har lärt sig i princip. men jag hann färdigt, och det var faktiskt mitt mål. för ni som känner mig vet att jag kan behöva 3 veckor på mig att skriva en uppsats. nu fick jag 1,5 timme på mig och skriva två uppgifter, så man får helt enkelt försöka se det positiva i allting. nu återstår det bara ett resultat, vilket jag är riktigt spänd på att få veta faktiskt!
efter provet fick jag lite kvalitetstid med Amanda, på Oxford Street. Mamma, pappa och Ollan ringde också - vilket gjorde mig sååå glad. efter en stund kände både jag och Piekert att vi behövde hem och vila. för mot kvällningen rörde vi oss mot Ability Towers (studenthemmet) där några i vår klass var. det var kul att få hänga lite med dom, eftersom det var mångas sista kväll. vi hamnade till slut på Escape, vilket tyvärr inte höll måttet för min del ikväll. blev lite besviken, för Escape brukar alltid leverera... but not tonight! fick även säga hejdå till två av tjejerna, goosh... this is killling me.
vad dagen har att erbjuda återstår att se. vi pratade lite om att gå på Portobello Market, men... vädret är ju inte jättemysigt och optimalt för det. ska nog ändå gå ut på en promenad snart tror jag. känner mig degig som aldrig förr. kan även meddela att nu har dagarna tills jag åker hem blivit så få att man kan räkna dom på fingrarna.
xx
imorrn är det dags. imorrn gör vi det sista här i London. imorrn kör vi!!
jag är ändå lite spänd och förväntansfull över detta. ja, nästan så att det ska bli kul! NU kör viiii :D (känner ni melodifestivalkänslan... woopa)
träningen har kommit hel åidosatt den senase veckan, vilket känns riktigt förjävligt måste jag säga. för jag känner att jag mår inte bra alls utav det. både fysiskt och psykiskt. detta kanske låter sjukt patetiskt, men så är det faktiskt inte. jag har märkt att träningen är en sjukt viktig del av mig och mitt liv.
detta får mig att inse at jag gav upp en av mina stora drömmar, för att uppfylla andra drömmar. jag har spelat handboll sen jag var 8 år. det har varit träning i ur och skur, cuper, matcher, lagfester, lite mer träning och en underbar gemenskap. känslan man ofta hade när man skulle till Vikingahallen var svår att slå. det var inte bara handboll, utan det var en hel gemenskap. det var så mycket mer.
det jag menar när jag säger att "jag gav upp min dröm" kan vara svårt att förklara i ord, på papper. men grejen är att sista säsongen kände jag att det släppte för mig. jag visste vad jag gjorde, jag hade lärt mig vad mitt absoluta favoritläge var och jag njöt med tanken att kunna säga att jag faktiskt var bra. nu var det så att som vanligt så är det ofta matcherna som är de svåra. ja självklart var det som en stoppkloss på matcherna. och egentligen, när man tänker efter, how can I blame my coaches när jag var så? är bara fortfarande ledsen att jag inte släppte allt och visade vad jag kunde. jag åkte ifrån ett lag som vann serien. som hade en säsong framför sig i Allsvenskan, den näst-högsta serien i Sverige. folk har frågat mig - hur kunde du åka? jag vet inte, jag ville se världen. jag orkade inte med 4 träningar i veckan + mer än så. matcher som tog en dag, en halv helg, få sitta på bänken även fast man visste att man kunde mycket mer. jag orkade inte, jag ville göra nåt annat med mitt liv, jag ville leva. och det har jag gjort. det har jag defenitivt gjort.
trots detta kan jag inte sluta gräma mig. nu när tiden är inne, ännu en gång. samma lag, som jag lämnade för ett år sen ligger nu etta i ännu en serie. de leder Allsvenskan och är påväg upp till handbollens finrum, Elitserien. alla handbollsspelares dröm.. typ. tydligen inte min starkaste och högsta - för hade jag gett upp den då?
det vore fel. otroligt fel och grymt att säga att jag ångrar mitt beslut till 100%, för det gör jag absolut inte. hade jag inte slutat hade jag aldrig kunnat åka halva jorden runt med mina två bästa vänner - en resa jag inte skulle byta ut mot nåt i världen. jag hade heller inte kunnat utmana mig själv genom att bege mig själv till London, till en främmande värld, till underbara människor, till vänner för livet. mitt beslut har jag tagit. kanske är jag bara filosofisk för jag saknar den höga träningsnivån jag var på. jag saknar att kasta en boll mot en vägg tills axeln värken. saknar den obeskrivliga känslan att komma i sitt favoritläge, hänga så länge tills målvakten inte längre vet vad man håller på med och till slut lägga bollen i nätet. nja.. det spritter i kroppen på mig när jag skriver detta, och jag saknar det. jag saknar det otroligt mycket just nu.
... om man nu kan kalla det så. brukar ha liiite härligare känsla i magen på den riktiga dopparedan, om man säger så. hihi. idag är det alltså fredag, igen. min plan är att försöka lägga så mycket tid som möjligt på plugg denna dag. vi får se hur det går.
igårkväll hade vi iallafall myskväll Elsa, Julia, Anna och jag. det blev tacos, annat gott, prat och film. riktigt mysigt och välbehövligt måste jag säga. det är det här som kommer bli det svåraste att lämna, mina fina vänner. saknaden kommer vara enorm. but we'll meet again!
nu sitter jag alltså på Costa - osminkad, ofräsch och jävlig. igår tänkte jag för mig själv när jag gick på gatan såhär att "såhär brukar jag aldrig vilja gå i Märsta, men här bryr jag mig typ inte". den tanken ska jag aldrig tänka igen, efter att ha träffat en väldigt good-looking guy som låtsades jobba i 'whole foods'-affären för att hjälpa mig. hmm, fick även komplimang för mina oerhört attraktiva tigerbrallor... var han seriös- I might wonder?
orkar man verkligen säga mer "hejdå"?
Julia och Elsa har nu introducerat mig till 'Joe and the Juice' ... ja ni kan kalla mig rétard som inte har varit där i Stockholm. jag kommer defenitivt hänga där lite oftare nu.. har gjort ett tappert försök till att plugga i några timmar, men är nu påväg hem. jag vet inte vad det var som gjorde det svårt att koncentrera sig - den höga musiken eller de snygga killarna.. tja, vad vet jag?
ikväll blir det lite tjejmys hemma. tacos, gotte och en och en annan film blir det nog. Ser dock inte alltför mycket fram emot fredagen...
mitt lilla hjärta har fått lunginflammation. största, sämsta timingen EVER. tycker synd om henne, förhoppningsvis gör medicinen nåt mirakel så att hon åtminstone kan få må lite bättre om en dag eller två. och DÄR avslutar vi med en 'red nose' - bild.
... nu skulle det vara ganska lägligt att hitta "stressa-inte-upp-dig-över-exam"-papprena som jag fick av en i personalen på skolan. två dagar kvar, och jag känner mig helkörd.
efter x antal timmars plugg idag, så gick jag hem, lämnade av alla grejerna och tog sen en välbehövlig stund ute i luften och det fina vädret. kollade runt lite i en affär och funderar på att kosta på mig att köpa en detox-grej. känner bara att jag behöver rensa min kropp på massa just nu.
jag hade tur, för när jag kom in så öppnade sig himlen. nu har jag istället (skulle öppna böckerna igen) legat i min soffa och halvslumrat sen dess. jag är så trött. och ni som känner mig bra vet att jag kan ha lite svårt att dra naps, så då kanske ni förstår. ikväll blir det tidigt, förhoppningsvis. däremot är jag lite orolig för min vän och kompanjon A. Piekert är just nu på sjukan, och det verkar bli långvarigt - får se om jag får ta mitt pick och pack och åka dit. hon har sagt att jag inte behöver ännu, men blir det länge så vill jag inte att hon ska sitta där själv. det återstår att se...
redan onsdag. jag är helt dagvild nu när jag inte går i skolan längre. känns som lördag eller söndag vareviga dag. vet inte om det är bra eller dåligt? har hur som helst försökt lägga fokus på plugget de senaste dagarna, men det har verkligen inte gått. tankarna har varit på annat håll, det har varit mycket mer fokus på att säga hejdå och även göra lite andra saker. nu har jag dock bestämt mig- i tre dagar framöver blir det plugg, plugg, plugg...
jag vaknade alldeles för tidigt imorse. borde sova längre, för jag känner vilken enorm sömnbrist jag har. men jag startade iallafall morgonen med en annan, ny frukost än den jag brukar äta. soyayoghurt med bär, frukt, nötter, kokos och havregryn. det var faktiskt väldigt gott och ett lite roligare alternativ än den ständiga havregrynsgröten som jag annars äter. jag tog mig även tid till att njuta av ett avsnitt av 'Maria och Mindy' innan jag tog tag i mig själv och satte mig för att plugga.
nu har jag suttit i några timmar. har varit ganska effektiv måste jag ändå säga, och det känns helt okej. det är först nu jag kände för en liten paus då jag tog upp datorn. ska snart lägga den ifrån mig och fortsätta lite till. vi får se vad resten av dagen/kvällen artar sig med, men det lutar att jag får tacka nej till vissa event. måste verkligen prioritera plugg och sömn... (hej Agda 72 år..)
idag ska jag faktiskt skriva ett kort till min mormor, ja det ska jag. åh va jag saknar den gamla damen. min älskade mormor. ja, det känns att man inte träffat henne på ett tag nu. när man annars är van vid att bara klampa in där, sätta sig och läsa tidningen eller bara snacka skit. det är fascinerande vad man inser att man saknar när man är borta.
apropå saknad kan jag berätta en rolig sak. i helgen får London finbesök - av ingen mindre än Emelie Samuelsson! aah, jag blev jätteglad när jag fick veta det. har inte träffat henne sen december förra året, och det är verkligen på tiden att jag tar igen lite förlorad tid med min älskade Göteborgare. ska bli riktigt mysigt!
älskar den här bilden på mina finisar:
NU; back to plugg....
... three more days. COME ON GIRL, you can Do it!! PEPP PEPP!
låt mig börja mitt inlägg såhär...
jag har ju defenitivt valt helt fel 'vår' att bo i London.. det här med tidig vår, blommor, fågelkvitter och värmande soltrålar - det är bara att glömma tydligen!! visst, det har väl kvittrat lite fåglar, varit några soliga dagar osv. men IDAG kan jag meddela för er att IDAG mina vänner... ja då snöade det!! kom igen? 11 mars och det snöar, i London, England, UK... är det normalt? tja, jag ville bara dra täcket över huvudet och somna om igen. visserligen var jag iåförsig på gymmet vid detta tillfälle, så rent teoretiskt skulle det vara rätt omöjligt att få göra det ändå. men ni fattar.
som rubriken säger så undrar jag (och mina vänner) vart den här dagen har runnit iväg någonstans. seriöst. visst, jag var väl dutkig och tog mig till gymmet. klappklapp på axeln osv... men sen då?? det här med att plugga asset av sig, ja det gick ju sådär. eller ja, för att vara helt korrekt så gick det ganska dåligt. jag orkar verkligen inte!! någon som vill göra provet ÅT mig? ni kan få en slant... möjligtvis. om jag har råd. hur som helst, jag försökte mig istället på att åka och fika med några kompisar. även det gick åt pipsvängen, så till slut hamnade jag på Pret a Manger vid Waterloo (tro mig, ett av de sista ställena jag ville hamna på just idag.. när man egentligen inte behöver vara i Waterloo-området), försökte plugga innan min kära A.Piekert kom och räddade min kväll en aning. nu är jag dock hemma igen. fick en riktigt go-middag av min nyblivna roomie och vår kära vän Julia. jag hann mysa lite med dom innan de drog ut för att träffa lite killar. och ja, jag var inbjuden men nej jag pallade inte just idag. no questions asked, det bara var så!
såååå istället.... skulle jag ha tittat på en film. men helt plötsligt är klockan elva - som sagt, vart rann den här dagen ut i sanden? och jag har en date på gymmet imorgon. sen ska jag förhoppningsvis möta upp min älskade dans, för kanske sista gången på väldigt länge... asså pallar inte tanken ens !! sen äre fanimej plugg som gäller... jajjemen, jag och Piekert har lagt upp lite study-plan här för veckan. (eller ja, den låter väldigt bra i våra huvuden, sen får vi se hur bra det går i praktiken...) förstår ni vilken ritual jag kommer ha på lördagkväll?? uanför fönstret kommer jag dansa runt en eld, sjunga på afrikanska, locka fram alla ormar och bränna alla mina (jävla) papper och böcker jag aldrig mer vill se. epic va?
såhär charmig känner jag mig just nu... och imorrn ska jag sluta med socker... tror jag. eller ja, nästa vecka iallafall... eller veckan efter det. typ. tur att kanelbullarna är slut. och att IKEA ligger långt bort. och att jag har insett mitt missbruk. 'hej jag heter jessica och jag är sockermissbrukare...'
idag ska jag få en ny roomie... yepp YOU HEARD ME!! okej, lugn.. Ollan har inte lämnat mig. på det sättet iallafall. hon är bara hemma för lite 'hej-vad-vi-har-påsklov-och-myser-hemma-i-Sverige'. det sjuka är dock att skolan ger dem lov... innan det ens är påsk? jaja, hur som helst. hon har det nog bra där borta iallafall.
jag däremot ska få flytta in med en av de skönaste människor jag träffat, för ett par veckor. har egentligen bara känt henne en kort stund, då hon kom hit till London bara för... ett par veckor sen. hon är kompis med en av mina bästa vänner här, och har därför kommit in i gänget ganska bra. Elsa och jag ska iallfall bo tillsammans tills Ollan kommer tillbaka, och sen får vi väl helt enkelt se hur deras framtid ser ut när jag flyttar. woho, Welcome to Kenton Court Elsa, (om du väljer att vakna idag... hmm, just sayin')
på ungefär en vecka har jag hunnit..
- få extremt fint besök från Sverige - gått på två musikaler - gått på museum i typ... 45 minuter?
- torskat en norsk på krogen (enligt mina vänner iaf... frågar ni mig så var det han som torska mig)
- gjort speaking exam
- shoppat (en del nödvändigt, en del annat bara... välbehövligt)
- njutit av solen
- förbannat mig på regnet
- haft gradutation (fick en sån där rolig hatt, den har en given plats bredvid min numera gula studentmössa)
- skrattat så att jag var nära på att kissa på mig
- intagit lite för mycket av det goda drickat så att säga
- en följd utav detta så var jag tvungen att avbryta en bussresa (återigen, förlåt Olivia)
- ätit massa gott
- velat i efterhand få upp allt det goda för att jag mer än en gång
blivit så förbannat mätt
- insett att det kan vara dags att gå till gymmet?
- firat utav bara satan med mina underbara vänner
- fått min vänstra skinka och baksida lår minst sagt... mörbultat.
- sagt farväg till några av de finaste människorna i mitt liv just nu
- jag har även börjat tvivla på att åka hem, av många anledningar. vissa anledningar som jag förmodligen inte ska dela med mig av i bloggen. men det är så tomt just nu. många är fortfarande kvar några dagar till, men det för så ont i mitt hjärta. och jag känner mig tom just nu.
allt detta har jag hunnit med under den senaste veckan. det har varit en ganska... epic vecka minst sagt. nu är det en vecka kvar till examen och EGENTLIGEN borde jag sitta och plugga som ett as just nu. men gör jag det? nej... varför? jag har fanimej ingen motivation... är det för att man tappat gnistan för tillfället, maybe? kanske ska jag låta det vara så idag. kanske ska jag skita i plugget idag, bara för idag, och bara vara. åka till Svenska Kyrkan och mysa med mina underbara svenskar framför melodifestivalen. sista mello-lördagen, kommer bli så mysigt!
för 6 månader stod jag här. utanför skolgården- excited och nervös. jag var en av dom vilsna studenterna som jag numera hatar. en av dom som inte hittar här, en av dom som precis kommit hit och som letade efter nya vänner. nu är jag en av dom rutinerade här. en av dom som gått här dag ut och dag in, som lärarna känner och vet vem det är. idag är det min sista dag här på EF Language School...
det är bittersweet. en fruktansvärd bitterljuv känsla. jag känner mig klar och jag är fruktanvärd glad att skolan är slut (nästan..) men jävlar.. att lämna London. att lämna alla underbara människor. hur fan ska det gå? är redan idag skitledsen om jag ska vara ärlig. Olivia åker hem imorgon på lov, och när hon kommer tillbaka är det min tur att åka. fan, pallar inte... tanken på det är bara. helt sinnessjuk.
och alla andra. vissa åker redan i helgen. sa precis hejdå till Fleur... åh min härliga Fleur Vis. hon åker hem till Hollan nu, och sen fortsätter sitt äventyr på Malta. hur vet jag om jag kommer få träffa henne igen? åh, det kommer bli alltför mycket såna farväl den kommande veckan, känner jag på mig. redan ikväll förmodligen
samtidigt ska det bli så skönt. så skönt att få komma hem till landet, till er där hemma. till att börja en nya era i mitt liv. få lite mer rutin än vad jag haft den senaste tiden. ta tag i mig själv helt enkelt. här är jag en enda stor berg och dalbana, minst sagt. och jag saknar vissa där hemma så otroligt mycket. tanken att jag ska få åka upp till Lofsdalen med min familj (minus brosan..) på påsken får mig att vilka dansa runt i regnet utanför. ska bli så skönt.
jisses vilken underbar dag det har varit idag. eller är fortfarande - visserligen sitter jag i ett instängt rum med x antal datorer vilket gör värmen liiiite mindre behaglig än den är utanför. men inte klagar jag för det inte, nej nej.
hur som helst. vi har väl runt... 16-17 grader här i London idag? strålande solsken och blå himmel. avis? jag kan knappt fatta det iallafall, och omedvetet är jag glad som en lärka. har inte behövt använda jackan idag, och pilotbrillorna sitter där dom ska. (vilket gör att jag ser liiiite coolare ut dessutom.. catsching!)
började min morgon med en löprunda och powerwalk i... ja juste, Hyde Park. jag kommer fortsätta säga detta tills jag åker hem - det är obeskrivligt att gå och springa där. speciellt i vädret vi har idag. bästa starten på dagen!! imorgon vankas det graduation och some kind of 'prom'... excited? inte riktigt ännu, för har nog inte fattat det att det faktiskt är sista veckan i skolan. men det ska bli kul, riktigt kul! med tanke på vad som komma skall imorgon har jag strosat runt på Oxford Street. jag var klar redan efter två affärer, inte riktigt vad jag hade räknat med men riktigt skönt. förhoppningsvis duger klänningen jag köpt så att kvällen kommer bli riktigt epic imorgon!!
på lördag lämnar hon mig, så att jag får bo själv i ett par veckor. sen kommer hon tillbaka, två dagar senare flyttar jag hem till Sverige. det börjar gå upp för mig nu, och det känns sorgligt. riktigt sorgligt.
vilken helg det har varit. vilka dagar! har haft helt obeskrivligt kul med mina fina vänner. har dessutom kunnat checka av min "speaking exam" från listan. hur det gick återstår att se.
men ja, annsen och brallan har ju varit här i helgen och det har varit så underbart!! vi har gått på musikal, shoppat, fikat och ätit massa gott, gjort londons nattliv och strosat runt i det underbara vädret som ett gäng turister. att ha fått chansen att få spendera nästan 5 hela dagar med dom, att ha haft dom sovandes i rummet bredvid och kunnat spendera största delen av sin vakna tid med dom igen har varit oslagbart. bilderna vi tog går knappt att räkna, men en hel del fint blev det! tack mina fina vänner för den här helgn - precis vad jag behövde, och jag kommer leva på det länge. det kommr nog hålla i sig ända till det är dags för mig att åka hem.
tyvärr verkar bilderna vara lite för stora för att min dator ska vilja lägga in alla. men jag fick upp dessa åtminstone, och ni kommer nog få se de andra bilderna vid ett annat tillfälle.
förutom att mina angels var här i helgen så har jag som sagt gjort Speaking Exam. det är en av alla fem (?) delar i Cambridgeexamen som jag är här för att göra. jag måste nog säga att tal-delen är den mest jobbiga psykiskt, och därför är jag så sjukt glad och nöjd över att det är över. tack kära mandisen som ställde upp och var min partnet under detta. för att göra en lång historia kort så fick jag vara med någon jag kände mig bekväm med, med tanke på min stamning. dock efter att ha gjort ett 'inför-test' tillsammans med en annan tjej, så kan jag säga att jag säkert hade klarat det att göra med någon random också. men nu fick jag som sagt göra det med mandisen, och det är jag grymt glad över. jag har dock lite svårt att såhär i efterhand analysera hur min prestation var. dels för att det är lite blackout och kommer inte ihåg allt som hände faktiskt. (efter vi var klara gick jag och min kompanjon och skrattade åt ingenting.. nöjda att det var över?) och dels är det lätt att man tänkr tillbaka och bara ser det dåliga. och det vill jag inte göra just nu. jag stammande, helt klart, men samtidigt så vill jag försöka tänka bort vad för betyg jag kan tänkas få på detta och se det som en vinst bara att jag har gjort det. för jävlar va strongt av oss allihop, min kära klass - nu är det resten om 1,5 vecka. bara kötta!
4 dagar har redan gått. 4 dagar har gått i rekordfart. 4 dagar med oändligt med skratt, shopping, massa mat och bara allmänt bästis-mys. kommer berätta mer i detalj senare, nu tänker jag njuta av sällskapet så länge jag kan. imorgon måste jag säga hejdå igen.
