semester
jajjemen. semester as in sitta i långfillingar, i en fjällstuga i norr och sippa på ett glas vin. visst sörrni. för tillfället har jag även resten av familjen med far min i spetsen som hånar mig för mitt misslyckande försök att göra en tårta. ja de skrattar kanske inte åt mitt misslyckande just, men de har väldigt roligt åt att jag blev så arg att jag nästan sparkade in skåpdörren.. ja tänk va bra att man kan roa andra inte sant?
nu ligger jag som sagt uppe i lofsdalen och... tja jag gör ingenting. har en bok på magen som jag ännu inte börjat läsa, har Harry Potter spelandes på teven som jag glimtar på då och då... och som ni förstår har jag en misslyckad tårta som står utanför dörren som bara väntar på att få bli uppäten... mja vi får se hur det blir med det där sista. annars då har vi det faktiskt ganska bra. livsnjutare av största graden är vad man blir av ledighet.
läste precis en kommentar som min vän Amanda skrivit på förra inlägget. That girl alltså. hon vet vilka ord hon ska säga för att få mig på bättre tankar. thank you for being you.
nu ligger jag som sagt uppe i lofsdalen och... tja jag gör ingenting. har en bok på magen som jag ännu inte börjat läsa, har Harry Potter spelandes på teven som jag glimtar på då och då... och som ni förstår har jag en misslyckad tårta som står utanför dörren som bara väntar på att få bli uppäten... mja vi får se hur det blir med det där sista. annars då har vi det faktiskt ganska bra. livsnjutare av största graden är vad man blir av ledighet.
Glad påsk på er, önskar jag och mina vapendragare här uppe i norr!!
hösten är framtiden
återigen får jag damma av tangenterna.
det var ju bannemej inte igår jag skrev. varför vet jag inte? förmodligen är det för att jag inte har tillgång till dator på samma sätt längre. mobilen är rätt dryg att skriva på trots allt. men kanske inte bara därför? märker att det kliar så mycket i fingrarna på mig när jag väl skriver att det alltid blir djupa och allt för "genomtänkta" inlägg. istället för de glada, spralliga inläggen som borde förknippas med mig.
det här inlägget kommer förmodligen också bli alldeles för djupt för mitt eget bästa. för vad kommer huvudämnet vara? jo.. hösten. hösten i form av "vad ska jag plugga och vilken skola ska jag gå på?" jepp you Heard me... om cirkus 8 dagar ska jag ha bestämt mig för vart jag vill bo de kommande fyra åren (till att börja med) och vad min framtid ska gå ut på. asså va? hör ni ens hur sjukt det låter. jisses, såna här beslut är jag alldels för tankspridd och yolo för att ta!! (jobbigt att det enbart är jag som kan välja åt mig själv då...)
Göteborg? Lund? eller stanna hemma i tryggheten och flytta till Uppsala? asså shit, får jag dra lott?? som ni märker är jag inte helt vän med mina egna tankar. ena sekunden vill jag flytta och spread my wings återigen, andra stunden trivs jag som fisken i vattnet där jag är nu och skulle aldrig vilja lämna familjen och vännerna för allt i världen.
var inte allt liiiiite lättare när man var en sisådär 5 år och levde rövare i ett par stört sköna och randiga brallor?
jag försöker leva i nuet. då jag går till jobbet och gör min grej 8-17. trivs som en gud där med. främst för att jag har så fina människor runt mig. att jag får vara mig själv och att jag faktiskt får höra att det uppskattas. "Jessica, du ger mig energi". ord som dessa får mig att växa i varje steg jag tar. jag har nog haft jävligt tur trots allt skit som hunnit hända sen i november då jag började. tiden har gått så otroligt fort och jag vet verkligen inte vart det tagit vägen. april redan och om ett par veckor fyller mitt kusinbarn hela ett år, jag ska tatuera mig om en vecka, och efter det är det dags för en påskhelg i älskade Lofsdalen. vad händer sen? tja mina vänner... jag Jessica myran Karlsson - 12 år i sinnet, 14 år i skostorlek fyller hela 22 år om knappt en månad. jag är åldersnojjig, absolut. trots detta så börjar jag se charmen i att faktiskt bli äldre.
är det något jag har lärt mig så är det att det är okej att ha bra och dåliga dagar. det är okej att sväva runt på rosa moln, känna sig lite hög och älska livet i allmänhet. det är okej att en halvtimme senare sitta och skrolla förbi bilder på en stor del av ditt kompisgäng som lever livet nere i Australien, en del av mig vill hugga av mig handen men en ännu större del av mig ler och glädjs åt att de får se världen - precis som faktiskt jag redan har gjort... vad jag inte har lärt mig är hur fascinerande vi människor faktiskt är. hur svajjande det är och hur humöret kan svänga som en berg och dalbana (kanske gäller detta främst oss tjejer?).
jaha, då var vi här igen. the moment när jag kommer bort från ämnet... vad nu ämnet egentligen var? det är dags att snöra på sig dojjsen, packa väskan och dra mig till gymmet. det här med "varskajagpluggaihöst?" får vänta.. en timme eller två. kanske tre. för nu ska låta endorfinerna sprudla lite istället... först ska jag pussa och kramar mina fina föräldrar - bara för att dom är dom!
