Westfield

jag är glad. så glad. (tja... Så glad man nu kan vara efter att ha sett "the last song"). men jag har så fina vänner, och har haft en sån fin tid här i London. jag är glad att jag får vara här några dagar till och njuta av detta.

först av allt så måste jag säga tack till mina älskade föräldrar, som återigen fick mig på rätt spår från alla hjärnspöken och tankegångar. bara genom att höra deras röster och kloka ord gick mitt humör från botten till toppen. everything they say make sense, that's the thing.

idag har jag varit och shoppat lite på Westfield med Amanda och hennes bror Hampus. sjukt kul att få träffa honom, när man hört så mycket om honom i ett halvår. det blev ändå en hel del shopping. inte lika mycket som jag trodde dock, men jag insåg i provrummet att... nej. för att vara helt ärlig så har jag en del att ändra på kort sagt, så någon storshopping av en ny garderob får vänta... men en bra dag med två Lunda-people har jag haft!

kvällen spenderade jag med min goa göteborgare Sofia. vi pratade om allt och ingenting, och det var riktigt mysigt. Tiden bara sprang iväg och nu ligger jag här hemma i sängen igen. imorrn bär det av till Camden Market troligtvis, och sen går jag in på min sista helg som Londonbo.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback