hade alltför mycket randombilder på honom så kunde inte bestämma mig för en men....
GRATTIS BRUSH!!
jag brukar som sagt göra en årsresumé över året som gått. men det har snart redan gått en månad på det nya året, och jag har inte ens börjat. men 2012 var ett bra år. jämfört med tidigare år så kan jag helt ärligt säga att för mig var 2012 faktiskt ett riktigt jävla bra år. så därför vill jag heller inte bara kasta allt i sjön, utan istället försöka se tillbaka på det med glädje...
jag tänker inte skriva nån resumé månad för månad, för let's face it, jag har inte varit lika ihärdig att skriv blogg detta året, så jag kommer inte ihåg alla små grejer. men lite av de stora och viktiga vill jag ta upp. först så vill jag även visa mina mål jag hade inför förra året;
går det att se vad det står?
hur som helst, vill göra en liten... vad heter det? utvärdering.. juste that's the word. utvärdering av mina mål. för jag tycker att jag klarade mig ganska bra.
- VÅGA VARA STOLT ÖVER MIG SJÄLV - detta är något som alltid är svårt. men förra året kände jag ändå att jag försökte, och jag blev mer och mer bekväm i tankesättet. iallafall i början av året. då handlade det mest om handbollen. trots att det var svårt att bli stolt över det man gjorde, med tanke på miljön runt omkring, tycker jag ändå att jag gjorde ett gott försök. och det är huvudsaken. jag har en lång väg kvar, men ja - jag försöker!
- TRO MER PÅ MIG SJÄLV - tycker att det är samma svar som ovan.
- SLUTA ÄLTA SAKER, BERÄTTA DIREKT MIN KÄNSLA - ja fruktansvärt långsint är jag, så är förmodligen därför detta är viktigt för mig. här har jag absolut blivit bättre. (än vad jag var innan åtminstone)
- FÖRBÄTTRA MITT HUMÖR - 2012 var ett bra år, så ska jag utvärdera det så lyckades jag.
- PLUGGA PÅ UNIVERSITETET- pluggar gör jag. men inte på universitet, utan i London... men det kan man väl få en poäng för ändå?
- TA VARA PÅ TIDEN MED VÄNNER OCH FAMILJ - det gjorde jag (syftar på min tid i Sverige) och kommer defenitivt försöka bli ännu bättre när jag kommer hem igen.
- SKAFFA EN HOBBY - jag började lite smått med både scrapbooking, skriva och att baka/dekorera osv... men det är året får det bli mer utav det.
- TATUERA MIG... IGEN - tyvärr, det hann jag inte med...
- LÄGGA UPP MIN TRÄNING - mellan januari-mars var jag riktigt duktig. efter resan kom jag aldrig igång igen.
- HOPPA FALLSKÄRM- jag säger bara... TAUPO NYA ZEELAND, BÄSTA JAG GJORT!
oj, jag skulle bara skriva ett kort inlägg. men som vanligt blir det inte så med mig. men vad gjorde jag under 2012 då? jag började året med att jobba på älskade Bullerbyn, med mysiga kollegor och fantastiska barn - jag saknar er fortfarande. jag valde även att efter nästan 12 år på handbollsplanen, ställa skorna på hyllan. folk förstod nog inte, de trodde att jag skulle komma tillbaka efter mitt äventyr. men jag visste, att 17 mars var min sista match på ett bra tag... sen åkte jag ut på världens bästa resa med mina bästa vänner. kan fortfarande känna att det är helt ofattbart att vi faktiskt gjort det, och jag önskar att jag fick uppleva det igen.
när jag kom hem (förutom att jag fick ett supermysigt och bra firande av min 20-årsdag av släkt och vänner) var jag kluven som fan. åka igen eller stanna kvar? jag fick jobb hur som helst på O'learys på Arlanda, och bara efter 2-3 veckor fick jag erbjudande att få åka som Au Pair till en familj i Monaco. hur lockande det än var så ville mitt hjärta vara kvar i Sverige, iallafall ett litet tag till. så jag spenderade sommaren hemma (som vädermässigt var skit) med härliga studentfiranden, midsommar, Ölands-resa, två amazing konserter med bästa tjejen, en vecka i Härnösand och massa annat sommarskoj. det började även klia alltför mycket i mina handbollsfingrar så jag började kasta lite boll igen, men denna gång tilsammans med Rosersberg. i slutet på augusti så bestämde jag mig... jag drar till London.
en helt galen tanke om du frågar mig. men det är det bästa jag gjort. att åka helt själv, till ett annat land - eller en annan stad - är något som gör att en människa växer så enormt. (både fysiskt och psykist ha ha... prova och motstå att dricka jävla massa latte på alla fik man hänger). jag kan inte fatta att det redan gått... fyra månader? och jag har inte mycket kvar. inte mycket alls. förutom allt jag gjort här de senaste månaderna har jag även hunnit hem en helg och överraskat (kan varit bland det bästa jag gjort) mina fina vänner, och även gått på SHM-konsert... massive! firade jul hemma tillsammans med de finaste människorna jag vet. förlorade även en viktig människa under denna tid, vilket har gjort allt lite tyngre sen dess. men du är alltid i våra sinnen och hjärtan Wille!
ett nyår i London senare, och här är jag. sitter för övrigt på en Ilap-lektion och ... gör ingenting! kände att det här var mycket mer roligt och värt. jag vet att ni fick ett enormt inlägg att läsa nu, men det kan ju vara kul att göra during the lunch break eller så? hur som helst, 2012 var ett år jag kommer minnas med glädje. jag hoppas att 2013 kan bli minst lika bra. har så mycket jag vill göra. mina viktigaste mål är att skaffa ett bra jobb så att jag kan börja betala av diverse lån OCH självklart... försöka hitta en egen lägehet. det vore drömmen! början på har varit sådär, men då kan det bra bli bättre - eller hur?
hörrni, tycker antalet läsare börjar minska lite här. how come? är 2013 det året då jag blev ointressant? (eller ja, har jag nån gång nånsin varit intressant, egentligen?) nää, släpp sargen gått folk! Myran är tillbaka i London, och det är både värt att dokumenteras OCH läsa om. så here you go...
fast ja, vad ska jag skriva om? typ två veckor har gått sen jag var hemma i Sverige. jag har då inte åstakommit mig många knop sen dess. jag har iallafall lyckats pallra mig till gymmet och skaffat mig ett mördar-schema från kära Piotr. (jajjemen, ni kan ju ringa mig när ni vet hur hans namn ska uttalas...) men det är lugnt, han har lovat mig: "these exercises WON'T make you big... I promise". ha ha åkej, vi hörs om två månader grabben. han var hur som helst imponerad (tror han var mest glad) över att se mig göra benböj. det verkar inte vara många tjejer som gör sånt? hur som helst, är man uppvuxen i Vikingahallen så blir det nog så. tyvärr drog jag på mig en förkylning, så jag fick vila förra veckan och börja min väg till the new kick-ass-me denna vecka. nu sitter jag för övrigt på ett café, tar en varm choklad och utnyttjar kärt internet. (hmm... detta KAN vara en anledning till varför jag inte går ner i vikt.... OCH har ekonomiska problem. men det är bara en hypotes, vad vet jag?
min helg har iallafall varit jättebra. har träffat en sjukt efterlängtad Amanda, som jag inte träffat på... ja så många månader att jag inte ens håller räkningen längre. fick träffa henne och hennes mysiga mamma och syskon. vi hann äta middag, mysa på deras hotell, gå runt på stan och äta lunch. SÅ kul och jag var SÅ glad över att få träffa henne. önskar bara vi hade fått mer tid. men snart är vi båda hemma igen. i maj baby. i maj. vad har jag gjort mer än det? jo min käraste A. Piekert fyllde ju hela 21 år i lördags. och hur firade vi det? jo först av allt pallrade jag mig upp och bakade en paj till henne, och så överraskade vi henne på morgonen med gosaker och blommor. hade planerat en massive-birthday-cake, men the facilities in my kitchen turned me down. men pajen verkade uppskattad ändå. på kvällen försökte vi överraska henne (får väl en guldstjärna för ett tappert försök åtminstone? hihi) men vi var ett gäng tjejer som "överraskade" henne på hennes favoritresturang. där åt vi jättegod middag och även god tårta dagen till ära. efter det blev det mys i hennes lägenhet och sen ut på PARTAJ. en riktigt rolig kväll måste jag säga, och hoppas och tror att födelsedagsbarnet hade detsamma. that's the main thing I wanted to acchieve. grattis återigen min älskade 21-åring!
har haft alltför många dåliga dagar den här veckan. och den här blev tyvärr inget undantag. ser hur som helst fram emot kvällen då jag ska träffa en efterlängtad tjej som jag inte träffat på ... 1,5 år. får nog även träffa hennes mysiga familj också, så mycket mer fredagsmys kan man inte önska sig.
idag har jag iallafall fått rumpan ur lilla vagnen och köpt nytt block, ny kalender och även lite mysiga nya färgpennor så nu jävlar ska det bli mycket roligare att titta i kalendern och bland allt skolarbete - och jävlar i min låda va strukturerat det ska bli.
igår träffade jag Elise och Andreas över en middag på stammis-stället "Adams Ribs" (tack mina kära amandor som visade mig det stället). de följde även hem till mig och fick träffa ollan. (låter som att det var ett stort steg...? som att få träffa mina föräldrar eller så. jisses ... ) hur som helst så var det väldigt kul att träffas, även fast det bara var några dagar sen sist. idag är dom och njuter av lite shopping i Westfield... och fan det vill jag också unna mig snart!
träningen har gått åt pipsvängen den här veckan. senaste i tisdags var jag på gymmet, och efter det blev jag dålig och jag har haft allt annat än ork till att träna. men på måndag kör jag defenitivt igång igen, förhoppningsvis kanske det blir tidigare än så också. ska även försöka bli så organiserad som min syster (vilket bara är en önsketanke) och skriva en matlista för veckan. det blir ju flytt på ett eller annat sätt nästa helg, så jag måste väl sätta igång och äta upp det vi har i kylskåpet...
idag är en sån dag som jag skulle kunna offra min högra arm för att få vara i Lofsdalen. okej, kanske hade det att göra med att jag såg en bild därifrån, och det såg helunderbart ut. har även börjar fundera (eller börjat och börjat...) hur och när jag hade tänkt ta mitt pick och pack hem till Sverige igen. enligt min nya, fina kalender så är det inte långt kvar. Alls.
förlåt mina käraste för att jag inte är jättebra på att uppdatera er om mitt liv här borta. men jag skyller på bristen på internet... och inspiration också kanske? neeej det är kul att skriva. men jag höll faktiskt på med ett topp-bra inlägg till er (älskar hur jag verkligen tror att jag är grym på att skriva inlägg) meeeen vad ska man säga? tur har man väl inte alltid tyvärr. http://blogg.se">blogg.se vill inte alltid samarbeta. men ni ska få ett bra inlägg snart.. kanske... vågar inte lova. men vill bara säga "hej hej" och vinka lite fjolligt *vink vink* mot en tom skärm. nu är jag påväg mot Piccadilly Circus där jag ska möta upp Elise och Andreas som är här på lite mysig semester. vi ska ta en fin-middag och förhoppningsvis prata en himla massa skit! ska bli SÅ kul, precis vad jag behöver just nu. annars då? tjaa... jag är blekare än vanligt, min hy är defenitivt sämre än någonsin och jag har gått och blivit förkyld. dessutom tappade jag mina precis-medtagna-från-sverige-vantar-någonstans-idag. med andra ord så är allt jättebra här borta! :D
heeeejdå min fina!!!
för snart 1,5 år sen förlorade jag en av de närmsta och mest betydelsefulla människorna i mitt liv. det var bland det värsta jag varit med om. för knappt en månad sen försvann en annan otroligt nära människa. en person som har funnits i hela mitt liv. en person det för mig är en självklarhet att han finns där. men inte längre. den 21 december 2012 lämnade han oss. Wille.
jag kan fortfarande inte fatta det. fastän jag till och med har varit hemma i helgen för att gå på begravningen. har till och med fått säga farväl. men det är fortfarande ofattbart. kanske är det för att i september när jag åkte var det inte ens en talan om att du var så dålig Wille, inte offentligt. inte utåt, inte så att jag visste det åtminstone. och i december när jag kom hem så berättade mamma och pappa det. två veckor senare var du borta. aaah, allt gick så fort. varför skulle det gå så fort? jag hade inte träffat dig på månader. jag fick aldrig träffa dig en sista gång. fan. det gör mig så otroligt ledsen. att jag inte visste att sista gången jag såg dig skulle vara "sista gången".
men jag kommer alltid minnas dig, käre farbror. som den du var. mannen med den dåliga humorn, som ibland gjorde att man skrattade bara för att det var så dåligt eller alldeles för genomtänkt. kommer alltid minnas hur du alltid, oavsett väder, hade på dig träskor, shorts och linne på din födelsedag. hur du alltid var så fascinerad över hur stark jag var, fast jag har tappat allt vad muskler och styrka heter för länge sen - du höll dock fast vid det. kommer inte glömma hur du alltid skulle ha sista ordet i en diskussion, och oftast fick du det också mer eller mindre. jag kommer alltid minnas dig, Wille... du var en unik person och jag kan inte säga det fler gånger... det är ofattbart att du är borta. älskade farbror. jag kommer förevigt ha bilden på dig och pappa med armarna om varandra, som tagen ur en sällskapsresefilm... där du ser ut som Sven Melander och farsan med sin härliga mustasch ser ut att vara tagen ur vilken 70-talsfilm som helst.
en sak blir jag arg på dock. varför visste jag inte att du älskade att skriva? varför var du precis som jag? eller varför är jag precis som du? älskar att skriva. fippla med orden, skriva insändare... bara skriva. varför fick jag veta det under dagen då det var dags att säga farväl? varför fick jag inte veta det tidigare. det skulle betyda mycket att ha dig kvar och bolla idéer. men du har det bättre nu, när du får sitta och dra dåliga skämt med snubben above. han kan nog få sig både ett och två goda skratt!
mitt i allt det här kan jag inte sluta att tänka på min
älskade faster.
mina fantastiska kusiner... ni har förlorat kanske den viktigaste personen i era liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det är. men jag tänker på er, hela tiden.
tänker även på micke. på jens. på pappa, mamma.
Wille, du har lämnat tomrum efter dig.
men jag kommer alltid minnas dig,
och du kommer aldrig bli glömd.
VILA I FRID
du galne gubbe
landade här idag lite efter lunchtid. fan, snö?! okej att det var strålande vackert hemma i Sverige, med -18 på termometern, tonvis med snö och fantastiskt väder. men asså, snö i London? nja, inte lika charmigt måste jag säga. lite halv-slaskigt är inte riktigt min grej.
idag på gymmet fanns det typ ETT löpband ledigt. och självklart var det bredvid den sötaste killen jag sett på läääängeee.. det var nästan så att jag skulle brassa på en lapp (läs: ett PLAKAT) med mitt telefonnummer, och slänga upp det på hans spring-display-tjossan. tänk så chockad han hade blivit. kanske till och med hade ramlat av bandet? (för ja, han sprang J Ä T T Efort... hihi) hur charmigt? då hade han kunnat berätta för våra barn och barn barn om hur han föll för mig första gången han såg mig... aaah vilken dröm!
ja juste, dröm... för fuck. Inte gav jag någon mitt nummer heller. men söt var han, jävligt söt... och jag däremot var på mitt typiska "hej-va-jag-inte-är-speciellt-fräsch-på-gymmet"-mode. men fan, nu blir jag deprimerad. nu ska jag drömma om honom inatt. ja det tänker jag. punkt slut. hejdå. (lugn pappa, jag kommer inte träffa honom igen så du kan sova gott)
tog Amandas förslag och gjorde mig själv en riktig mysmorgon. vill helst inte väcka min kära sambo genom att dra på strålkastarna här hemma, och inte heller äta min gröt i complete darkness. så därför mina vänner, tadaaa... blev det att mysa till det med tända ljus! hur mysigt? även om man bara sitter själv så är mysfaktorn nästan uppe på 100 ändå alltså.
idag är sista skoldagen för min del. förväntar mig en "jag-är-aldrig-sen"-Nicholaas som kommer inspringande iallafall 5 min efter lektionen börjar, med frasen "we've got A LOT to do today" ... nähe?! hoppas det är lite roliga saker iaf. får se om jag måste klara mig utan mandisen idag, hon verkar ha migrän eller liknande...
efter skolan blir det ett möte på gymmet, med en personlig tränare. hoppas han kan hjälpa mig att sätta ihop ett bra schema för mig själv! skulle vara awesome om man kunde få se lite resultat till slut... och ikväll landar jag i Sverige. väldigt sent men goosh va skönt det ska bli att vakna i sin egen säng imorgonbitti!
dagarna går så fort här. för tillfället hänger jag väl mest i skolan, på gymmet och på... olika cafeer måste jag faktiskt säga. jag är svensk. jag älskar att fika. man ska vara stolt över det! *klappar mig på magen* ... men den största anledningen är faktiskt för att jag pluggar där. jajjemen... nick verkar gilla att ge oss läxor .. varje dag i princip. men de är bra, för Cambridge examen kommer vara riktigt svår att ta!
idag har det varit dramatik här i storstan. helikopterkrasch ett stenkast från området där jag går i skolan. lugn, jag satt i tunnelbanan när det hände och är oskadd. men riktigt otäckt verkar det ha varit, och det känns ändå sjukt overkligt att ha varit så nära det... annars då? vad har jag gjort idag? gått i skolan som vanligt. börjar gilla min klass mer och mer - otroligt olika människor men det är väl det som gör det så charmigt? har även tränat. Jag, Ollan och Amanda provade på ett "Ab-solution"-pass idag. ni som känner Niklas Olsson... tänk er honom. som en stor, jävla go och mysig nallebjörb men som kan vända om direkt så fort det gäller träning. en sån liknande snubbe hade vi idag som höll i klassen. Det var dock ett under att jag kom ut levande, och jag var inte alls nöjd med min insats... men övning ger färdighet va?
resten av dagen har jag hängt på kära Bond/Oxford Street tillsammans med 20.000 andra smått galna människor. har knappt varit där sen jag kom tillbaka så det var faktiskt trevligt att gå i lite affärer igen. vad jag köpte är däremot lite hemlis hi hi. efter det åkte jag iaf hem och käkade innan jag mötte upp mandisen på ... ja jag vet Caffe Nero. där diskuterade vi grammatik i sisådär 1,5 timme och fick faktiskt fram en hel del vettigt! ... får se om vi kommer ihåg något imorgon.
apropå imorgon... då går flyget hem till Svedala. och jag hade tänkt att sitta med på det. har så blandade känslor om att komma hem. men skulle aldrig missa att ta farväl av dig... Vår älskade Wille <3
så vi kanske ses i helgen mina vänner, saknar er otroligt !
jag älskar frukost. det är faktiskt bland det bästa jag vet. men det tar ju slut så jävla fort. då blir jag nästan deppig... betyder det att jag har en konstig relation till mat? hmm tål att tänkas på.
tanken är att jag ska kicka igång den här veckan på gymmet. jag önskar att jag kände mig piggare, men så fort jag kommer ut i luften kommer det kanske kännas bättre. jag får helt enkelt ändra mina tankar, till att "jävlar va kul det ska bli att träna!". förra veckan började hårdträningen på gymmet. jag vill tro att jag tränar hårt iallafall. visst det är inga 2 pass om dagen som jag gjorde i gymnasiet (damn va jag saknar det) men förra veckan blev det ett pass varje dag iaf, med vila på helgen. det vill jag nog klappa mig själv på axeln för. och även mina två vänner olivia och amanda. är stolt över oss alla tre att vi har bestämt oss. förändring ska det bli!
i helgen kände jag mig däremot inte som en träningsnarkoman... Jens och Danne var här och hälsade på. riktigt kul! vi chillade och hängde massvis i Convent Garden, vi kollade musikal, var ute på en gayklubb och de shoppade lite. haha det här med gayklubb.. ja hur kom vi dit? det var inte tanken, jag lovar. men alla andra klubbar verkade vara knökfulla och mina tjejkompisar åkte istället till Soho. så vi drog dit och Danne verkade stå högt upp på listan hos många av grabbarna där ... ha ha.
det var hur som helst kul att ha dom hör. vi har ju trots allt inte träffats på flera månader. dagarna gick alldeles för fort som vanligt. så, ny vecka. ikväll ska vi förhoppningsvis titta på en studio flat, och jag håller tummarna att this is the one. så man slipper tänka på att leta boende mer. jag ska även ha en ny kurs idag... lite nervös blev jag nu när jag insåg att jag kanske inte känner någon i klassen. men tja, det är väl bra? Får se det som positivt istället.
nej NU måste jag ta tag i mitt liv. först: mot gymmet!
nej precis. jag må bo i London, förväntas leva livet och ha the time of my life osv. men vardagen kan vara lika hård och tuff här som hemma, tro det eller ej. jag har väl inte varit helt uppriktig om hur allting faktiskt är här just nu, men nu känner jag att det är dags att skriva av sig lite om det.
okej. det började faktiskt bara någon vecka innan vi skulle åka hem och ha lite jullov, förra året. Olivia fick ett samtal av Johanna (som är den svenska tjejen som vi hyr i andra hand av). Tidigare under veckan hade det varit strömavbrott i HELA huset (förutom lägenheterna.. iallafall våran) och Johanna berättar då att tydligen kommer felet från vår lägenhet. det är någon slags läcka. paniken när hon berättar det är ju ett faktum kan jag meddela. men på ett eller annat sätt så känns det ändå ganska "lugnt" på nåt sätt. men i bakhuvudet så finns det här tanken "det var fan för bra för att vara sant..." - för så är det, vi har haft så himla tur hittils! så det är väl klart som fan att Gud måste sprida ut det jobbiga över en stor del av befolkningen, inte mer med det.
hur som helst så berättade jag inte för mamma och pappa tex, innan jag visste om det var allvarligt eller ej. medans vi var hemma i Sverige skulle man kolla hur allvarlig läckan var, och till en början verkade det kunna fixa sig under de veckorna vi inte var i lägenheten. så kommer då den 24 december... en dag av bara massa glädje i vanliga fall. men det här året hade det redan några dagar innan hänt ofattbara ting som vände upp och ner på hela mig och min familjs/släkts värld. så det här mailet jag fick var verkligen grädden på moset...
Johanna förklarar att det inte kommer kunna bo i lägenheten något mer, och att hon är tvungen att bryta vårt kontrakt. hon är självklart väldigt ledsen över detta, men förklarar att hon inte kan göra mycket mer och hoppas att vi kommer kunna bo nånstans. KLART SOM FAN VI INTE HAR NÅNSTANS ATT BO! så var min första tanke... och jag såg bara att vi var bostadslösa 5 dagar senare då vi skulle tillbaka till London för att fira ett efterlängtat Nyår. för att dra en lång historia kort så var det fram och tillbaka längre, men till slut fixade Johanna att vi får bo kvar tills slutet på januari. oron lättade en aning, men tro mig... klumpen i magen ligger där hela tiden. för rent jävla seriöst... vet ni hur svårt det kan vara att få ett bra boende i London för ett rimligt pris? jag skulle säga, utan att hårddra det, att det är nästintill omöjligt faktiskt. så de första veckorna här på det nya året har jag och olivia spenderat med att försöka hitta lediga lägenheter/rum. men det är svårt. så svårt. den här veckan har det känts som att det är påväg att lösa sig, men efter tre-fyra misslyckade visningar så är vi faktiskt tillbaka på ruta ett.
jag kanske låter pessimistisk (hur stavas det?), men det här tar på krafterna. och efter idag kände jag bara att "Nej, nu orkar jag inte mer"... men letande har börjats om och nu går datorn varm på alla möjliga hemsidor för olika slags boende. så, nu vet ni alla hemma i Sverige hur det faktiskt ligger till här borta i London. förutom att jag har gått in i en riktigt tuff termin med allt vad skolarbete heter, så kan jag inte riktigt slappna av. tänk er att ha tanken i bakhuvudet att inte veta vart du ska bo om typ ... tre veckor ungefär? inte alltför roligt. men samtidigt försöker jag le, och vara mitt vanliga jag. "det löser sig" är något jag alltid borde leva efter. och dessutom, jag bor fortfarande i London. jag har den här möjligheten som många inte får alls i livet. jag borde vara glad, ta dagen som den kommer och njuta av min tid här. och jag lovar, det gör jag. jag lovar er att jag gör mitt bästa för att ta vara på mina kvarvarande månader här i en av världens bästa städer. helt klart.
bara för att jag bjöd på ett mindre underhållande inlägg idag så väljer jag att bryta av det med lite roligaare och mer gladare bilder. it's me and my roomie när vi är som bäst, glada och freakade. den här tjejen får ta mycket av mina dåliga sidor, men hon är tapper. and det måste jag bara älska henne för.
<3
jag skulle vilja skriva ett jättefint och bra inlägg till två av mina favorittjejer. med bilder hit och dit och MASSA text. tyvärr blir det inte så mycket bilder eftersom jag inte kommer åt att kunna skriva på datorn, så mobilen får vara min enda vän i detta.
JAAA MÅ DOM LEEEVA,
JAAA MÅ DOM LEEEEVA,
JAAA MÅ DOM LEVA UTI HUUNDRADE ÅR
JAVISST SKA DOM LEVA
JAVISST SKA DOM LEVA
JAVISST SKA DOM LEVA
UTI FUCKING HUNDRAAADE ÅÅÅR
åh va jag bara vill krama er båda två. mina fina 21-åriga tjejer!! tänk va tiden går fort, tänk så mycket vi gjort (äre bara jag som får "nu äre slut för idag"-låten på hjärnan). ni är två av de människor som jag verkligen är glad att jag har i mitt liv. två människor med så stora hjärtan att det är konstigt att de ena får plats i kroppen på er.
Brallan - önskar jag var hemma hos dig och kunde fira dig, baka dig en god tårta och bara njuta av ditt sällskap.
Madde - du är just nu ute på ditt egna äventyr, vilket jag beundrar dig för! så härligt att veta att du också är ute i världen och gör ditt! jag hoppas och vet att du får en underbar dag med tjejerna på andra sidan jordklotet.
jag älskar er båda tjejer, och saknar er faktiskt tokmycket. meeeeen vad gör det en dag som denna? 21 år - wooop!! Dags att åka till USA och kick some ass kanske?!
GRATTIS MIN HJÄRTAN!!
Statement number one 2013;
jag tror Soho Gyms har någon slags policy för sina anställda ... "you gotta' look good to work here... and have huge muscles". inget skämt. jag bävar inför den dagen då jag ska avsluta mitt medlemskap. ser framför mig ett "Friends-moment" då dom drar fram Maria i tight, högt skuren baddräkt för att övertala mig att stanna. i mitt fall drar dom väl förmodligen fram "Carl med
Enorma biceps" istället... hmm intressant scenario - återstår att se.
idag var jag faktiskt och hälsade på min gamla värd-tant... förkänsla go! saknar henne faktiskt. hade jag kunnat passa in bland en Värdfamilj och inte velat vara så självständig hade jag förmodligen varit kvar (SPECIELLT nu, eftersom min psykos-roomie has moved). men jag är glad som saker och ting blev och har varit, så jag ska bara försöka besöka henne fler gånger (och ta del av hennes goda mat purhaps hihi)
klockan är halv tolv och jag BORDE verkligen sova... men jag kan fan inte. ska upp om .. 7 timmar men kroppen min vill inte slappna av och somna. kan det vara för den där kaffet jag tog med tjejerna efter skolan? näääää så känslig är jag väl inte? eller? klockan var ju iåförsig ganska mycket ... är detta ett tecken på att jag börjar bli trött? onödigt babbel? hmm... Får helt enkelt dra på sovlappen och börja räkna lite lamm (eller är det får? dunno... jag väljer katter.. aa jag ska räkna katter. jag gillar katter) hoppas ni andra har lättare att somna än jag!
heeeeejdå, *vinkvink*
jag har varje år gjort nån slags årsresumé av året som gått. varje år är jag lika seg... tror jag. vi säger så iallafall, för att inte verka extra långsam this year. hur som helst. en årsresumé av något slag kommer. så småningom.. tror jag. även mina mål för 2013 hade jag tänkt dela med mig av. ska bara finslipa dom lite, och jämföra det med förra årets. så det kommer, kanske, be patient.
hur som helst. first day of school. excited? ja jag vet inte. har så blandade känslor just nu, att för tillfället försöker jag bara hålla mig själv i schack. men ny klass, nya kurser... tyvärr inte ny lärare - men jag hoppas på det bästa this year iallafall. hade dock önskat lite andra klasser, och en och en annan trevlig lärare - men jag har försökt skälla lite på dom här men det verkar inte riktigt gå som jag vill. det är DÅ, mina vänner, som man går till gymmet och dansar av sig lite zumba så mår man mycket bättre!
om en halvtimme... sen är det dags. Nicholas, jag, Piekert and a bunch of randoms. okej, skämt och sido, jag får säkert jättebra klass osv och jag får helt enkelt ta och vänja mig vid att träffa Nick vareviga dag i 3 månader... woopa som jag brukar säga!
just nu skulle jag defenitivt inte tacka nej till lite sol, värme och brun hy.
idag har jag och ollan haft en riktig chill-dag. vi låg en bra tag kvar i sängen och läste varsinn bok innan vi tog oss till Caffe Nero där vi tog fram våra datorer och bland annat letade runt lite på ställen att bo på. ja, det är en historia för sig som jag inte riktigt orkar med att ta upp just nu. hur som helst så blev vi matta i både kropp och själ av detta så helt plötsligt insåg vi att hockeyn var igång... i med lurar och följde matchen härifrån. stunder som denna vill man ju faktiskt vara hemma i Sverige. meeeen man gör vad man kan och det var synd att killarna inte knep guldet.
resten av dagen har följt i samma spår. mer bokläsning och förhoppningsvis lite filmtittande nu på kvällen, om internetguden är med oss! imorrn blir det en sväng till gymmet för att röra lite på oss. klapp på axeln till oss att vi fixat gymkort nu ... Soho Gyms och Beach 2043 HERE WE COME! förutom träningen ska jag faktiskt försöka ändra och göra min kost lite bättre. all den här dåliga maten jag åt innan jag åkte hem, julmaten och godiset har gjort mig helt förstörd. tror jag har alldeles för mycket socker i kroppen just nu.. men ändring ska det bli! planering och lite jävlar anamma så ska jag nog klara det!
håll tummarna !
idag är en sån där dag så jag frågar mig själv "tja, vad ska jag hitta på idag då?" och så sitter jag och funderar en stund men stannar kvar där jag ligger i sängen. jajjemen.. en sån dag är det! MEN jag har faktiskt varit duktig. tog mig en liten löprunda imorse till Hyde Park där jag gjorde lite intervaller medans jag väntade på Piekert. jag säger det igen - Ingse Björkman, vart är du när man behöver dig? jisses vad mycket handbollen har gett mig genom åren. nästan så att jag blir deprimerad när jag tänker tillbaka på hur snabbt jag kunde springa på planen. (tja, om man inte var i närheten av Miranda Larsson såklart!)
hur som helst, det var skönt att få röra lite på sig. Mandisen och jag tog sen en lång powerwalk genom i stort sätt hela Hyde Park... okej jag vet faktiskt inte om vi gjorde det. för jag ska vara ärlig och säga att jag vet fan inte hur stor den där jävla parken i själva verket är! men det är alltid lika uppfriskande och njutfullt att få strosa runt där med alla andra hurtiga engelsmän... och andra nationaliteter? trots mina till synes obetydligt kortare ben en min vän Amanda (ni anar inte vad jag kämpar för att hänga med... vem gav mig dessa dvärg-labbar? mamma? pappa? kom igen, give me a break) så var det som sagt en himla bra start på dagen. kom sen hem där två snygga tjejer var påväg till city för att göra stan litegrann. jag tog mig en dusch, åt min oblligatoriska havregrynsgröt och la mig lite senare för att titta på film istället. mycket värt ändå måste jag få säga. bara för att man bor i en stor stad så behöver man inte ränna iväg som en tok, bara för att man kan.
för övrigt kan jag ju meddela att vi tog oss till Madame Tussauds igår. riktigt roligt att äntligen få se det! och ja, jag blev som starstrucked även fast det bara var vaxdockor som stod framför mig... jisses jessan - pull yourself together woman! efter det så visade tjejerna mig en resturang som tydligen serverade kick-ass-foccacias (är det okej att älska sina egen-påhittade-ord?)... och ja, så var faktiskt fallet. (jag sköt tillochmed upp min glutenfria månad pga av detta fenomen). sen blev det lite kvalitetstid med Piekert. vi strosade runt på ett High Street Kensington för att leta efter en mugg... tjejen kom tyvärr inte därifrån med en mugg men däremot lite god mat. och vi har tydligen hittat en av våra favoritaffärer här borta och det är ... wait for it - EN MATAFFÄR. tja, det säger väl en hel del om oss...
nytt år. nya möjligheter. lika klyschigt som vanligt! men det är ju faktiskt så det är. jag fick iallafall chansen att fira in det nya året i en annan stad. ett annat land. och det var riktigt roligt! vi var elva tjejer som hade ett bord på Tiger Tiger där vi åt god mat (faktiskt så måste jag säga att varmrätten iaf var riktigt god) och sen var det bara dans hela kvällen. visst saknade jag fyrverkerier (trodde inte jag skulle det..) men vi fick iallafall se deras spektakulära smällare från London Eye på teven.
kul var det. mycket folk. varm som ett as var jag hela kvällen. men fan, det var man ju inte ensam om så det nya året firades in på trevligaste sätt med fina vänner. pricken över i:et var även att jag hittade min älskade vän Ramona inne på klubben. tjejen har jag inte träffat på tre månader så gissa om jag blev glad över att se henne?
nu har jag börjat det nya året på starbucks.... för ovanlighetens skull... Olivia och Matilda kunde sova betydligt längre än jag (otippat?) och jag fick därför myror i brallan och ville ut i solen. jajjemeeen det är sol här i London.
det är skönt att vara tillbaka. men samtidigt så saknar jag er där hemma så det gör ont. faktiskt. att vara hemma i 2 veckor och bara göra roliga saker tillsammans med folk man tycker om... inte konstigt att man får lite separationsångest.
