"tyngden på dalskidan älskling"
jag har inte sagt så mycket sen jag kom hem. kanske är det för att det inte riktigt känns som jag är hemma ännu. hur som helst så blev jag skrivsugen.
hur som helst så ligger jag just nu uppe i vår mysiga stuga uppe i Lofsdalen. ett ställe jag älskar och har längtat till otroligt länge. vi har haft toppen väder och allt är bara heeeelbra! idag har även Stig-Helmers okända tvilling, i form av mig, släppts lös i backarna. 3 år sen sist, och inte var jag någon Ingemar Stenmark innan det heller iåförsig. men det var jättekul idag och jag är fruktansvärt trött nu, precis som det ska vara!
för tillfället är jag hittills så väldigt nöjd med det svenska vädret att jag inte saknar London ett dugg. (okej, det där var en överdrift kanske men.. jag saknar inte Englands-vädret - ett jävla dugg!!) men nästa vecka fallet nog allt på plats för mig och jag kommer förmodligen sätta mig i ett hörn och gråta och längta efter mina vänner. men den dagen - den sorgen som jag brukar säga.
jaja, nu ska jag gå och mysa med min familj, framför vår sjukt moderna tjockteve. imorrn, om jag har tur, springer jag på världens bästa Toni. den som lever får se!