i huvudet på en myra

kan inte fatta det. idag är det den 17 mars. vilket innebär att 16 mars var igår och ... vi gjorde Cambridge-provet? jisses, efter allt slit vi lagt ner för detta så vara det helt sjukt att det helt plötsligt var över. jag kan meddela er, utan att överdriva, att jag fick någon slags adrenalinkick så fort jag gick in i salen, och den höll i sig i stort sätt hela dagen. så mellan 8.30-14.30 skakade jag som ett asplöv. för er som undrar hur det gick så kan jag enbart säga såhär; jag vet faktiskt inte. ett prov på nästan sammanlagt 4-5 timmar är svårt att analysera i det stora hela. det jag kan säga är att stundtals kändes det jättebra, och stundtals kändes det som att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. skrivningen, som i vanliga fall ska vara min favoritdel, gick nog inte alls som jag tänkte. helt plötsligt sitter man där och har glömt alla ord man någonsin har lärt sig i princip. men jag hann färdigt, och det var faktiskt mitt mål. för ni som känner mig vet att jag kan behöva 3 veckor på mig att skriva en uppsats. nu fick jag 1,5 timme på mig och skriva två uppgifter, så man får helt enkelt försöka se det positiva i allting. nu återstår det bara ett resultat, vilket jag är riktigt spänd på att få veta faktiskt!

efter provet fick jag lite kvalitetstid med Amanda, på Oxford Street. Mamma, pappa och Ollan ringde också - vilket gjorde mig sååå glad. efter en stund kände både jag och Piekert att vi behövde hem och vila. för mot kvällningen rörde vi oss mot Ability Towers (studenthemmet) där några i vår klass var. det var kul att få hänga lite med dom, eftersom det var mångas sista kväll. vi hamnade till slut på Escape, vilket tyvärr inte höll måttet för min del ikväll. blev lite besviken, för Escape brukar alltid leverera... but not tonight! fick även säga hejdå till två av tjejerna, goosh... this is killling me.