för viktigt för att inte publiceras
för snart 1,5 år sen förlorade jag en av de närmsta och mest betydelsefulla människorna i mitt liv. det var bland det värsta jag varit med om. för knappt en månad sen försvann en annan otroligt nära människa. en person som har funnits i hela mitt liv. en person det för mig är en självklarhet att han finns där. men inte längre. den 21 december 2012 lämnade han oss. Wille.
jag kan fortfarande inte fatta det. fastän jag till och med har varit hemma i helgen för att gå på begravningen. har till och med fått säga farväl. men det är fortfarande ofattbart. kanske är det för att i september när jag åkte var det inte ens en talan om att du var så dålig Wille, inte offentligt. inte utåt, inte så att jag visste det åtminstone. och i december när jag kom hem så berättade mamma och pappa det. två veckor senare var du borta. aaah, allt gick så fort. varför skulle det gå så fort? jag hade inte träffat dig på månader. jag fick aldrig träffa dig en sista gång. fan. det gör mig så otroligt ledsen. att jag inte visste att sista gången jag såg dig skulle vara "sista gången".
men jag kommer alltid minnas dig, käre farbror. som den du var. mannen med den dåliga humorn, som ibland gjorde att man skrattade bara för att det var så dåligt eller alldeles för genomtänkt. kommer alltid minnas hur du alltid, oavsett väder, hade på dig träskor, shorts och linne på din födelsedag. hur du alltid var så fascinerad över hur stark jag var, fast jag har tappat allt vad muskler och styrka heter för länge sen - du höll dock fast vid det. kommer inte glömma hur du alltid skulle ha sista ordet i en diskussion, och oftast fick du det också mer eller mindre. jag kommer alltid minnas dig, Wille... du var en unik person och jag kan inte säga det fler gånger... det är ofattbart att du är borta. älskade farbror. jag kommer förevigt ha bilden på dig och pappa med armarna om varandra, som tagen ur en sällskapsresefilm... där du ser ut som Sven Melander och farsan med sin härliga mustasch ser ut att vara tagen ur vilken 70-talsfilm som helst.
en sak blir jag arg på dock. varför visste jag inte att du älskade att skriva? varför var du precis som jag? eller varför är jag precis som du? älskar att skriva. fippla med orden, skriva insändare... bara skriva. varför fick jag veta det under dagen då det var dags att säga farväl? varför fick jag inte veta det tidigare. det skulle betyda mycket att ha dig kvar och bolla idéer. men du har det bättre nu, när du får sitta och dra dåliga skämt med snubben above. han kan nog få sig både ett och två goda skratt!
mitt i allt det här kan jag inte sluta att tänka på min
älskade faster.
mina fantastiska kusiner... ni har förlorat kanske den viktigaste personen i era liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det är. men jag tänker på er, hela tiden.
tänker även på micke. på jens. på pappa, mamma.
älskade faster.
mina fantastiska kusiner... ni har förlorat kanske den viktigaste personen i era liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det är. men jag tänker på er, hela tiden.
tänker även på micke. på jens. på pappa, mamma.
Wille, du har lämnat tomrum efter dig.
men jag kommer alltid minnas dig,
och du kommer aldrig bli glömd.
VILA I FRID
du galne gubbe
men jag kommer alltid minnas dig,
och du kommer aldrig bli glömd.
VILA I FRID
du galne gubbe
Kommentarer
Trackback