keeendiz jag är

haha hörrni det här med att länka bloggen på facebook fick en jävla fart på det hela. jag döör va roligt! synd att mitt liv inte är så händelserikt just nu då. vänta ni bara, snart så.. ojojoj! då jävlar kommer jag inte ens behöva skoja om att jag kommer gå om Blondinbella! jag menar, jag har ju ett mycket mer intressantare liv än henne - alla gånger. är definitivt finurligare också... och lite skojigare. sen att hon må ha en karl, och dessutom en fin liten unge. och är rik. och ja.. allt är så himla bra i Blondinbellas liv. och jag är inte bitter. 
 
alltså blir man inte sådär töntigt mycket gladare för att solen fortfarande lyser fast det är september? eller gör den det längre upp i Svedala? jag måste säga att Göteborg har överraskat mig positivt. "Det regnar alltid i Göteborg" har blivit inprintat i mitt huvud sen jag var en liten knodd. tja, hittils har det väl regnat... sisådär då och då. men solen leder nog lite i den interna ligan där måste jag nog få lov att säga. det är lika bra att passa på och njuta. (ja jag har öppen dörr, och tittar ut genom fönstret då och då) för snart står vi där. november månad och vi är höstdeprimerade och jävliga. (alla förutom älskade Anna Lincoln såklart. jag tror hon kan vara den enda som faktiskt älskar november. hihi)
 
efter gymmet såg jag Jamina Roberts. bland annat. i civilkläder dessutom. alltså pallar inte vad jag blir starstrucked hela tiden. ja, där stod en klump Sävehofare mitt på gatan. en klump med svenska mästare 100 år i rad, mitt på gatan och såg bara sådär allmänt snygga ut som handbollsbrudar får till det att göra ibland. och där gick jag. nyduschad efter gymmet, mina störtsköna leopardbrallor och en tokcharmig (hör min ironi) lite för stor tröja från Victoria Secret. (ja, där fick ni en dagens outfit mitt i alltihop. två flugor i en smäll). låt mig få poängtera att jag helt plösligt kände mig som 12 år istället för 22. det var väl himla tur att jag åtminstone bar mina supersnabba nike air max på fossingarna, vilka bar upp miin klädsel bra. det var nästan så att brudarna vände sig om efter mig istället för tvärtom. nästan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback