älskade farfar

 
igår skulle min farfar, älskade underbara farfar, fyllt år. istället var det 2 månader sen han somnade in. det är fortfarande helt ofattbart om ni frågar mig. kan fortfarande inte riktigt acceptera det på ett sätt. min mysgubbe. hur kan du vara borta? hur kan jag inte få hålla dig i handen mer?
 
jag minns dig så som jag vill minnas. den stora farbrorn, med den runda magen som alltid var snabb i käften att säga något galet och roligt. och det är så jag vill minnas dig. att du alltid slog ihop händerna på ett lite 'farbror frej'-aktigt sätt och kramade om mig när jag var mindre. hur du alltid fick mig att skratta. jag kommer alltid minnas så mycket du gjorde för oss. hur omtänksam du var. jag minns fortfarande hur överlycklig jag var när du byggde kaninburen till min gamle Totte. hur jag ritade en oerhört ful men väl genomförd teckning för att tacka dig. den satt alltid på samma plats på kylskåpet tills den hann bli gul och nästan falla sönder.
 
jag är glad att jag på nåt sätt hann säga hejdå till dig. kommer nog aldrig glömma hur du tittade på mig den sista gången jag träffade dig. hur du höll mig i handen och jag gjorde ett tappert försök att krama din lilla, utmattade kropp. hur jag la min kind emot din och kände dina andetag och hur du log mot mig när jag tittade in i dina gamla ögon. jag visste inte då att det var sista gången jag fick höra din röst, eller se dig le. det kanske var lika bra. men jag är så glad att jag hann få detta ögonblick.
 
du lämnade en oerhört tomhet och saknad när du försvann. min farmor, din kärlek, som varit ditt hjärta i mer än 70 år... 70 år. det är helt galet. jag såg hur en del av henne försvann med dig, men samtidigt kommer hon nu orka fortsätta en stund till. för er båda. du lämnade min pappa och hans käraste syster som kanske inte haft det lättaste året. men trots detta finns det glädje och skratt bland oss. du är en stor del av det. ditt sätt att vara har smittat av sig så otroligt. jag ser min pappa så otroligt mycket i dig farfar. hans galna, tokiga sätt har han fått av dig. helt klart. och han likaså har fört över det till mig och mina syskon. så vacker var du. så vacker kommer jag minnas dig. bilden ovan är en av de finaste bilderna jag har. det är så jag kommer minnas dig farfar. så fin, fridfull, glad och full av värme.
 
jag vill tacka dig för allt. tack för din omtänksamhet, tack för kärleken du gav till oss barnbarn. tack för att du gav mig min pappa. min pappa som jag älskar högst i världen. det är tack vare dig. du var fantastisk, och du är det fortfarande - fast på en bättre plats nu. ta hand om dig till vi ses igen, det tar en stund. men du finns med mig var jag än går. du ligger mig otroligt varmt om hjärtat. tack farfar. <3
 
17 februari 1927
17 december 2013
<3
 
Så har vi vandrat
Du och jag, i kärlek
hand i hand
Så har vi delat varje dag
i våra drömmars land
Vår lycka var vår rikedom
nu har du gått,
min hand är tom
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback