i huvudet på en myra

jag är så trött. känner mig nästan sådär äckligt bakis-mående. vill äta hela tiden och är allmänt slirig. men det kan jag ju verkligen inte vara. drack typ 2 glas vin igår. visserligen har jag inte sovit så djupt, så förmodligen är det därför?

 

hur som helst. söndag är det i alla fall. har inte gjort så mycket idag och det är jag nöjd över. det är så underskattat att bara vara hemma, mysa lite, käka en god frukost och bara njuta av att få vara ledig. jag vaknade upp hos Anna och Malin imorse. idag är ju the day, när Brallan och Veronika åker ut och reser i 2,5 månad. känns lite tungt ändå måste jag säga, men herregud... 2,5 månad går jättefort och snart är min finaste bästis hemma igen. lite mer världsvan än tidigare.

 

den här veckan som varit har varit en riktigt tänkar-vecka. i stor bemärkelse.. mer än vanligt.. so to speak. dels för att jag fått en hel del att tänka på på jobbfronten, och dels för att det kliar i fingarna på mig. kanske ska prova på nåt nytt? spread my wings igen. och en del av mig är så trygg här hemma. på gården. älskade Slåsta. hur kan man egentligen flytta härifrån?

 

vad jag vill hitta på, eller hur jag vill göra det kommer jag nog inte komma underfund med på ett bra tag. jag kom på mig själv här i veckan att tänka tillbaka på gymnasietiden - jag hade i stort sätt aldrig magkatarr. det är bara en gång jag kommer ihåg att jag drabbades av stressmage eller liknande, och det var under den sista månaden i trean. annars... NADA. och nu? jag har haft det säkert 4 gånger på typ 5 veckor... okej? nej jag tror inte det. varför? förmodligen för att jag är så nojjig, och kommer det en chans för mig att ändra på något i livet så blir jag stressad. så ofantligt stressad inombords och i slutändan är det magen som tar stryk av det. märkligt? nja.. det är väl så det är antar jag. i gymnasiet hade man inte de här valmöjligheterna på samma sätt. man visste vad man skulle göra i tre år framåt. gå i skolan, träna, träna, gå i skolan. man hade inte så mycket annat att säga till om. nu är jag istället 21 och allt blir på nåt sätt mycket svårare. hur vet man om man väljer rätt?