i huvudet på en myra

halloooj!
är ni kvar? mina arma, stackars trogna läsare. det här inlägget skriver jag till käraste Madde Hagel, som tjatat lite smått att jag måste uppdatera. well, here it is - read and weap!

 

vad har hänt sen sist? när var det senast jag skrev? *tjuvkikar*.. jahaaa, det var mitt kära "hej-vad-jag-älskar-människor-men-hatar-att-bli-behandlad-som-en-robot"-inlägg. hihi tokigt. jag lovar ett lite gladare inlägg denna dag. men ja hörrni, vad har egentligen hänt sen sist? det har hunnit varit valborg och första maj. för min del blev det en rätt lugn valborg. grillning med tjejerna, och en hyffsat tidig sänggång. på första maj fick jag äntligen en ledig dag tillsammans med resten av befolkningen. det är en sak jag har insett faktiskt - hur mycket jag uppskattar och behöver få vara ledig när min familj är ledig, och mina vänner osv. att jobba helger kan faktiskt vara riktigt psykiskt jobbigt ibland. att gå upp, åka till jobbet när de andra sover. eller att komma hem låååångt efter att päronen har ätit sin lördagsmiddag. eller att inte veta om man kan åka på en weekend, eller planera in nåt kul med kompisarna. därför var jag ledig den 1a maj, och jag kan inte riktigt beskriva känslan det var. att bara vara hemma, ta det lugnt i det fina vädret, träffa alla här hemma, se mitt nya lilla kusinbarn (sååå fin han är!!) och självklart stora tjejen också. det är först när man inser hur viktigt det är att vara ledig som man uppskattar allt det här. därför ska jag vara ledig imorgon också, och det ser jag fram emot extremt mycket.

 

mer som hänt är att Ollan fyllt 20 (saknar dig), Axel fyllt 18 - i och med det träffade jag honom, Skåne och Gotland också - Bruce Springsteen har varit på besök (no Words needed) och...

 

... jag har jobbat en hel del. har inte tänkt på det själv. men i stort sätt har jag nästan jobbat veckovis i rad, med någon ledig dag, och sen på't igen. jag har haft två jobb ända sen jag kom hem från London. i början var det dagis och O'Learys och nu är det Brödboden och O'Learys. dagis kommer jag nog tyvärr inte vara på alltför mycket längre, vilket känns jättetråkigt.. men inte ens de "fulltids-vikarierna" de har får vara kvar, pga barnbrist tror jag. riktigt tråkigt, för där är en av de ställena jag trivs otroligt bra på. på många sätt och vis.

 

i och med allt det här så inser jag att jag gillar att jobba. visst, en dag förra veckan blev det väl kanske alldeles för mycket när jag inte kom ur sängen pga ryggont. men två dagar senare var jag hos min älskade massör, och efter det var jag som en ny människa. kanske är det för att jag inte har haft ett jobb på 6 månader som jag är så energisk i allt som gäller arbete just nu. vad vet jag? hur som helst så har det varit otroligt mycket fram och tillbaka med vad jag vill göra. ska jag spela handboll, eller inte? ska jag börja plugga i höst, eller inte? i början var jag lite deppig över att jag inte verkade få nåt fast jobb. nu är jag stressad över att jag står med två jobb, och var på intervju på ett tredje igår. hua.. vad ska jag göra om jag får detta jobbet? jag hade ju i stort sätt bestämt mig att bara vara extra på Arlanda, pga av tiderna. men detta jobbet är OCKSÅ på Arlanda, och wait for it.. butiksjobb! som jag faktiskt har velat haft mycket mer än serveringsjobb. så vettefan hur jag ska göra. visst måste jag först vänta och se om dom ens vill ha mig. för mig skulle det nästan vara lättare om de ska nej, för då hade jag sluppit tagit ett beslut själv... förstå mig rätt mina vänner.

 

nu är det bara roliga saker som händer. igår gjorde jag en sak som jag inte kan berätta ännu, men roligt är det och jag blir glad bara jag tänker på det. imorgon är jag ledig, och då ska jag baka en massa (favoritsysslan) och kolla SM-finaler i handboll. på fredag fyller jag år (helt sjukt, hur kan jag redan vara 21?!) och förmodligen ska det firas med utgång. har inte varit ute i Sverige ännu... tror jag? i helgen kommer min kära släkt och efter helgen kommer jag förmodligen veta mer hur det blir i framtiden med jobb och annat. då är det dags att bestämma sig. mitt handbollshjärta brinner även det. men det löptsteget jag tog i måndags var det ingen elitserie-klass på kan jag meddela. men kanske finns det alltid plats i ett litet U-lag?

 

 
hur roligt det än är att spela handboll, så var det vi tre om gjorde att man orkade alla tunga dagar. alla jobbiga träningar och alla hårda motgångar.