i huvudet på en myra

vad ska jag säga? London var precis som jag lämnade det, underbart. faktiskt bokstavligt talat var det precis som jag lämnade det... till och med mitt schampoo stod kvar i badrummet på 35a Kenton Court... tokigt hihi.

 

nej men åh... ni fina vänner som läser det här. ni anar inte hur kul det var att komma tillbaka och träffa er. men helt ärligt så kändes det inte alls som att jag hade varit borta. allt kändes så normalt. som att jag hade varit där hela tiden! förutom när jag kom till skolan, blev rent ut sagt stum när jag träffade min gamla lärare. hur som helst, att överraska blev inte precis som jag hade räknat ut - men det var minst lika bra ändå. kan inte förklara känslan när min käraste sambo gråter, eller hur mycket jag skrattade av lycka när min andra kära former roomie skrek som en stucken gris när jag öppnade dörren. ja vad ska jag säga? ... tror inte jag kan beskriva i ord hur mycket jag har saknat er. for real. när jag var påväg till flygplatsen så förbannade jag mig själv över att jag åkt tillbaka till London. jag kan meddela att det faktiskt var mycket jobbigare att säga hejdå den här gången. varför? jag vet inte. förmodligen för att jag visste i hemlighet att jag skulle komma tillbaka första gången jag åkte. kanske även för att nu är det över. skolan är slut, och tiden i London, som student, tillsammans, är officiellt över. nu är vi utspridda överallt... Sverige, London, Danmark, Holland.. you name it.

 

fick dock se mina vänner ta graduation. kan inte fatta att tiden är inne. vår tid på EF är slut, för oss alla. 9 månader har gått nu. men det är fanimej så jävla fantastiskt. jag har sagt det tidigare - det här är början på ett nytt kapitel i livet. med nya, värdefulla människor som ligger en varmt om hjärtat.