älskade människa, kom tillbaka

idag hände något märkligt. eller rättare sagt något väldigt speciellt. på jobbet kommer det in en söt gubbe (ja det är okej att säga gubbe om han är typ 80). han är himla go och pratar glatt, ni vet så som äldre människor kan göra ibland. Hur som helst, för att göra en lång historia kort så kom Ärlinghem på tal. (ett ålderdomshem där mina farföräldrar bor, och även arne innan han inte orkade mer..) jag började fråga om han kände farmor och farfar, vilket han inte gjorde. då berättade jag istället om arne - min "ickeblodsbandiga-morfar" - varav han blev mållös. han avgudade arne, och hade hälsat på honom varje dag när han bodde på ärlinghem.

gubben fick rysningar, blev rörd och grät. ja han grät. mina tårar satt fast i halsen, men var tyvärr tvungen att hosta bort dem. vet ni vad det fantastiska var? den söte gubben kom tillbaka senare på eftermiddagen med en bild på arne, en otroligt fin bild - för att ge till mig. vilka fantastiska människor det finns...

... och fanns. för åh va fantastisk du var arne. du brydde dig om allt och alla, gjorde allt FÖR alla. jag har på senare tid insett en sak - tiden läker inte alla sår. faktiskt inte. jag skulle snarare säga att det blivit värre. när du gick bort var det sorg, men mestadels en lättnad. lättnad att slippa se dig lida, lättnad att veta att du gjort så mycket i ditt liv och du där och då var färdig.

men nu... Asså jag vet inte, inser var och varannan dag hur livets lilla gång är. hur naturligt det är att förlora människor på det här sättet, men hur svårt det kan vara att acceptera det. nu är det även lättare att minnas dig som den du faktiskt var. den stora människan med det varma hjärtat, som hade så lätt till skratt, som levde för att hjälpa andra, som var så musikalisk utan dess like. nu har jag glömt sen sjuka mannen du var på slutet, nu minns jag dig som Arne - världens bästa Arne. jag saknar dig, och den känslan kommer jag förmodligen alltid ha i mitt bakhuvud. men till slut blir det nog ENBART en bra känsla, men sjukt mycket minnen. tack för allt du gjorde för mig.


Kommentarer
Madde säger:

Vilken vacker bild på Arne, han lämnade verkligen ett tomrum. Men härligt att han får leva vidare genom att dela minnen tillsammans med andra. Kram kram

2013-06-06 | 19:22:44
Bloggadress: http://tildesbus.blogg.se
Jullan säger:

nämen herre vad fint <3 <3

2013-06-18 | 22:27:02
Bloggadress: http://storstadsidioter.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback