cheer up emo-kid
för någon månad sen berättade min kollega att jag har känslorna utanför kroppen. ju mer jag tänkte på vad hon sagt så insåg jag hur sant det är. hur sant det kan vara ibland. jag har alltid skämtat om att jag är ett emo-kid, men då insåg jag faktiskt att... lite sant är det. lite emotional är jag.
jag vet inte varför. kan inte riktigt förklara. mer än att man lär sig mer om sig själv för varje dag. och 6 månader i London har satt sina spår. på ett positivt sätt. för jag inser mer och mer att jag faktiskt utvecklades på ett eller annat sätt där borta, även fast jag inte alltid tyckte det då. jag lärde mig också en hel del om mig själv. vad jag klarar av, vad jag inte klarar av. vem jag är och hur jag kan påverkas av andra. och ja, nåt jag inte kommer ifrån är att jag är emotional. på många sätt och vis.
men det behöver inte bara vara negativt eller hur? leenden behövs ju också. och leenden behöver man definitivt ha utanför kroppen. hur ska man annars kunna sprida glädje? så hur emotional jag än kan vara när jag är stressad eller ledsen, så är jag bannemej 150 gånger mer glad när jag är glad. nästan så folk tror att jag är full fast jag inte druckit en droppe... lite så tycker jag man ska jobba. tänk en värld full av folk som ser ut att vara berusade och höga på livet? hur bra?
Kommentarer
Trackback