vill bara ha ett nytt år
den här veckan började med full fart redan från start när jag vågade mig till SATS för att köra ett spinning-pass. jag har dragit mig för att göra det för att... ja varför vet jag inte riktigt. förmodligen för att jag kände att jag skulle vara riktigt usel på det. men man måste börja någonstans eller hur? så ett pass 06.30 i måndags blev det. jobbigt som fan var det såklart, men hade inte förväntat mig speciellt mycket annat. känner att det kommer bli något jag kommer fortsätta att göra framöver. bra träning, och skönt att ha någon som pushar en genom passet!
resten av dagen spenderade jag på min kära gamla förskola Bullerbyn där jag agerade lite vikarie åt småttingarna. det var mysigt och kul att få vara där en hel dag, i underbart väder dessutom. dock var jag tröttare än på länge när jag kom hem, man märker att det var ett tag sen jag jobbade med barn på det sättet. i och med detta har jag en hel del att ta beslut om. något jag inte hade räknat med just nu, vilket även var en av anledningarna till min magkatarr förra veckan. berättar mer om det i ett annat inlägg, när jag lugnat ner mig och kanske kommit till ett beslut...
Större delen av 2012 var ett förjävla bra år. jag gjorde saker jag aldrig gjort förut, förändrade mycket hos mig själv och mådde allmänt bra. jag inser mer och mer att den psykiska hälsan är viktigare än vad man tror. det gäller att få bukt på den, annars spelar det nästan ingen roll. det här året 2013 startade ganska så katastrofalt och jag har därför inte riktigt hittat tillbaka. att vara vilsen i sig själv och även sin omgivning ibland är fan inte kul. att trampa vatten och inte veta vart man ska. det har gått 8 månader på det här året, och jag har fortfarande inte riktigt kunna ta mig ur gamla vanor som kommit tillbaka. jag träffade även en fin vän häromdagen. hon är så otroligt smart och menar att man ska leva dagen som om det var den sista. det är förstås omöjligt ibland, men man ska inte gå runt och grubbla på saker hur det har varit, hur det kunde ha varit. just do it. är man rädd för vad det är man kommer förlora så kommer man aldrig komma över det där hindret som är i vägen. en dag kan det faktiskt vara försent. hur lätt det än är att skriva det här så är det fan så mycket svårare att göra i praktiken. men man måste börja någonstans, så är det bara.
Kommentarer
Trackback