i huvudet på en myra

 

 

 

 

 

den här helgen har varit tröttsam. inte nog med att jag har jobbat ungefär 35 timmar dessa helgdagar, har blåsor på fötterna och ben som värker, så har den även varit otroligt tröttsam psykiskt. och jag ska härmed berätta hur det är att jobba som servitris.

 

första dagen jag började jobba med servering sa jag direkt till mig själv "jag ska aldrig mer klanka ner på en servitris" (synd bara att jag gjorde det tillsammans med mina vänner i London... utan att vi visste att hon var svensk hmm - men det är en annan historia). jobbet vi har är otroligt krävande. många av de personer jag träffat under bara de här tre dagarna, som har gett mig skit för saker jag inte kan påverka, skulle aldrig ens kunna hålla 4 tallrikar, 5 tallrikar med mat, hälla upp en öl, eller ta hand om och servera bord efter bord efter bord. det är så fruktansvärt frustrerande hur folk ser ner på en. ber en torka bordet när de ser att man har fulla händer och är påväg. ifrågasätter varför inte maten kommer, varför de aldrig får beställa, vart deras dryck är. under dessa tre dagar på jobbet har vi haft extremt mycket att göra. det har varit helvetesdagar om jag ska vara helt ärlig. det har varit fullt med folk, bordsnumreringarna har varit nya och helt ologiska och kassasystemet har varit nytt och inte helt fullständigt. ändå finns det människor - ja, jag drar absolut inte alla över samma kam - som klagar åt minsta lilla, kommer med så otroligt spydiga kommentarer för att man inte hinner med just deras beställning innan man ens har sett dem komma in i resturangen. så spydiga kommentarer om servicen - snälla, tror ni att jag springer runt som en yr höna för att jag tycker det är kul? ser det ut som att jag ignorerar er med vilje? snälla människor... ta lite hänsyn. jag ber er, tänk på att vi är människor. vi har två armar, två ben - precis som er. vi har känslor, allt ni tycker och tänker behöver inte komma ur er mun. det kan ta riktigt hårt, trots att jag inte får visa det. trots att jag alltid måste ha ett leende på mina läppar. trots att jag knyter min hand åt det ni säger, när ni inte ser...

 

ja, igår var det droppen. jag kom in till jobbet mitt i en jävla thai-rusch eller liknande, och slängdes i stort sätt in i det på en gång. jag hade egentligen ingen aning om gästerna och vad de skulle ha. men jag gjorde mitt bästa, och visade inga tvivel. fram tills dess att jag på 40 minuter... 40 minuter - no joke - hade fått ta skit från kanske 5-6 personer om saker jag egentligen inte hade någon aning om eller kunde göra något åt. jag fick prata med gästerna om maträtter som var fel, maträtter som hade glömts osv osv. inget jag kunde påverka. men där stod jag, fick ta all skit. inte alltför trevliga saker heller. och till slut orkade jag inte längre. min starka sida exploderade och ut kom min svaga sida istället. det var över på bara ett par minuter, men ändå. kanske var det skönt på nåt sätt - kanske fick gästerna då se, "oj, hon är ingen robot. hon har känslor".

 

det känns lite tråkigt att skriva ett sånt här otroligt argt inlägg. för den här lilla delen människor är just det... en liten del. majoriteten människor är så underbara och trevliga att få servera, prata med, kanske till och med göra någons dag. för ett jobb där man träffar så mycket människor - det finns inte mycket bättre än så. alla gäster som kan sprida så mycket glädje, och ge så otroligt positiv och bra energi. det är dem jag vill höja. för den här lilla skaran med tråkig-attityd-människor vill jag bara lägga bakom mig. i en soptunna och aldrig plocka fram igen. för vet ni vad? i min värld är de inte värda det. dessutom har den här skitäckliga helgen slutat helt jävla grymt bra. idag på jobbet hade vi mycket att göra, som vanligt, men allt flöt på bra. humöret var på topp och det märktes även på gästerna. det var så otroligt roligt att jobba idag. och man inser så fort man hinner få det lugnt och tänka till, så har man så fantastiska kollegor att göra med. och det är så mycket värt. vi slog dessutom någon form av rekord när det gäller dricks idag, och jag är så otroligt stolt hur vi hanterade det idag. alla var så sjukt jävla bra, vi hade så roligt och tiden bara sprang iväg. skulle alla dagar vara som den här så skulle servitris-yrket vara något fantastiskt.