i huvudet på en myra

asså ibland undrar jag. vem är det som kommer från Sverige? vem är mest isbjörn av mig och the londoners? tjaa.. den frågan ställde jag mig ett flertal gånger igår under min hej-vad-lyckligt-lottad-jag-är-som-får-springa-här-löprunda. jag mötte både en och tre personer som sprang runt i korta shorts, t-shirt eller dyl. själv sprang jag med min nyinköpta (och ack så bra) långa träningströja, löparbyxor och hade önskan att mina ögon var täckta av en mössa och händerna likaså. (hmm.. kanske vantar hade varit ett smartare alternativ in this case). mina kära medmänniskor verkade hur som helst inte alltför berörda utav denna kyla. kanske bara jag som är kinkig? förmodligen..

 

idag är det hur som helst fredag. igen. en vecka sen jag satt på ett plan hem till Sverige. äre nån som har tryckt på nån spolningsknapp eller vad är det frågan om? helt sjukt vad tiden går fort. den här veckan har faktiskt inte varit alltför händelserik. kom tillbaka till skolan och fick småpanik över att jag helt plötsligt hade mycket saker att göra. med andra ord så min "nyfunna energi" jag fick i Sverige försvann med vinden ganska snabbt, och de första dagarna ville jag bara gömma mig i ett garage eller så. men jag hittade inget så jag fortsatte kämpa på. nu är det som sagt fredag igen, vilket måste betyda att jag har klarat av den här veckan också? på nåt himla vänster. imorgon kommer mina föräldrar och jag kan knappt bärga mig! ska bli så himla kul och mysigt att få visa dom London. insåg häromdagen att det är första advent och blev lite deppig (julen är en stor grej för mig), men glädjen spred sig lika snabbt ändå när jag insåg att jag faktiskt kommer att få fira den med mina föräldrar ändå. toppen!