fredag
nån som är medvetna om att det är fredag idag? förmodligen 99% av befolkningen. själv är jag lite dagvild och har tyvärr ingen fredagskänsla över huvudtaget eftersom jag jobbar hela helgen. och måndag. och tisdag. kanske onsdag. jag har faktiskt inte tänkt på att jag ändå har jobbat en hel del på sista tiden. och det är ju bra, för det är ju precis vad jag behöver just nu. det kommer sitta ganska fint den 25 maj. känslan kommer i alla fall vara finare än den varit de senaste 6 månaderna då det har ekat ganska tomt på kontot på den så kallade 'löningsdagen'.
min fredag började i alla fall väldigt tidigt. närmare bestämt redan klockan 04.45. jag skjutsade mina älskade föräldrar till Arlanda, då de skulle ta en liten weekend till Le Páris! efter det tog jag mitt pick och pack och gjorde lite nytt på gymmet. hur som helst så tror jag mina päron kan behöva komma iväg lite, så det blir nog bra för dom. själv kommer jag knappt märka att jag är ensam hemma, så den här helgen kommer väl gå i rasande fart den med. har jag inget liv just nu? nja, det vill jag inte heller säga - för det har ändå hänt lite roliga saker i veckan. i onsdags träffade jag min favoritkvinna Frida och bara hade det allmänt mysigt. och igår träffade jag två otroligt efterlängtade tjejer. Sanna och Sara - älskade människor. och vill ni veta en till sak? jag har även fått ett kusinbarn! jajjemen, Lilleman tittade ut i förrigår, och nu är Madde och Johan stolta föräldrar igen. Lilla söttjejen Tilde har även blivit stor och kan nu klassa sig själv som storasyster. hur mysigt? längtar tills jag får träffa den 'nya' familjen.
nu sitter jag och tar igen mig lite i soffan innan det är dags att åka upp till Arlanda igen. jobb till 21 idag. sen ska jag åka hem till Anna och Brallan en stund, där fina frida är bjuden på middag. alltid bra att ha något att se fram emot om dagarna!
lilla tjejen som nu har blivit stor och fått en lillebror.
vilken händelserik helg
igår gjorde jag nåt som jag ville hålla hemligt ett tag. men jag kan i alla fall berätta att jag provjobbade på ett ställe - ett café/bageri här i Märsta. säger inte namnet ännu, för orkar inte få massa välkända ansikten dit 'av sammanträffande', för är sjukt nervös ännu hihi. men det gick väl... tja, hur gick det? första dagen på ett nytt jobb, inte mycket mer man kan säga om det. men jag ska prova på lite mer i veckan, så får vi se vad jag tycker - och vad dom tycker såklart. skönt att få lite respons äntligen i alla fall.. kvällen var helt oslagbar i alla fall. strålande väder, och en toppengod middag med min älskade familj. sen väntade musikal på Chinateatern... 'Rock of Ages'. för att recessera den så måste jag säga att den var fruktansvärt bra. sjukt rolig (mycket tack vare Johan Rehborg) och så himla duktiga skådespelare och musiker. älskar musikaler - verkligen - och den här var riktigt riktigt bra. kan jag varmt rekommendera!
idag har jag njutit av sol, skärgårdsmiljö och... en hel del konkande av diverse lådor och annat. jajjemen. jag hjälpte min käraste barndomsväns föräldrar att flytta från älskade Odensala ut till Skärmarö. det kändes till och med lite vemodigt för mig när jag gick in i det relativt tomma huset på landet, men jävlar anamma vilket mysigt och fint hus de hittat. och vilken miljö!! det låg helt underbart till, och jag ser fram emot de olika grillkvällarna m.m som vi förhoppningsvis kommer lyckas ha där i sommar. tänk er skärgårds-sommarhus-känslan... året om! tror Ulla och Uffe kommer trivas som fiskarna i vattnet där ute. dagen har för övrigt varit riktigt trevlig, och lite träning har man ändå fått (bära x antal lådor och annat krams uppför 40 trappsteg... just sayin'). avslutade den här fina dagen med att ta igen mig i soffan med ansiktsmask på mitt bångstyriga ansikte och lite Mästarnas Mästare på det. imorgon börjar min måndag-söndag-jobbvecka. den här veckan är det både Arlanda och "nya jobbet" som gäller. önska mig lycka till!
en sån här fin och bra vän är det svårt att hitta. därför tänker jag hålla fast i henne, åtminstone i några år till hihi.(läs; så länge hon orkar med ett psyko som mig.) skratta tills vi dör - ett vinnande koncept när det gäller mig och min kära bralla. du är fin, och oersättlig för mig. minst sagt. <3
torsdagsmys
what a day. kan inte riktigt sätta fingret på om den har varit bra eller dålig. eller helt enkelt skitkass. beror lite på vilken del av dagen man väljer att utvärdera så att säga. har i alla fall jobbat idag. började med en liten promenad på löpbandet imorse. inte alls så motiverande att gå ut och gå i spöregn, då kan det vara bra ibland att ha ett litet löpband hemma. har sen jobbat hela dagen fram till 17. regnet har öst ner även idag, och barnen verkar vara nöjda och glada över det - iallafall för en stund. jag däremot har nog aldrig gillat regn, blött och kyla. nej tack till det.
efter jobbet tyckte jag synd om mig själv. ni ärade kvinnor vet vad jag menar. ni vet den där dagen i månaden då det är dags. då ni helst bara vill ligga under täcket, äta allt ni ser, äta alla godsaker som finns och sen gråta till en dålig kärleksrulle. ja, enough said. så med tanke på detta så köpte jag naturgodis - och inte den "ganska-nyttiga" delen av naturgodishyllan. nej idag köpte jag det jag var sugen på. och jag vet att det inte alls är så mycket nyttigare än vanligt godis. men vet ni? det skiter jag i. ikväll skiter jag i allt. däremot förstördes min myskväll med mig själv när jag blev trött på godiset redan i bilen, och mina program som jag var sugen på att titta på ikväll är inställda pga ... hockey? alla intressepilar som finns träffade precis mitt öga.
I passed my CAE-exam!
yes, you heard me. jag klarade CAE-examen!! jag var inte alls beredd på att få veta det såhär tidigt, utan skulle med glädje kunnat suttit ända till 30 april och väntat. men hej och hå, här kastar man resultatet lite snyggt i ansiktet heeelt oförberett. men vafan... det är faktiskt skönt att veta att jag inte är totalt värdelös tihi.
typiskt för att vara mig är att jag inte är riiiiiktigt nöjd. okej, nu ska jag inte vara sån. nöjd är jag SÅKLART över att jag har klarat det. om några dagar när jag smält det så kommer jag förmodligen dansa både sol-och regndansen här utanför på gården. troligtvis naken också. tur att jag inte bor inne i centrala delen av kära förorten Meeerzzzta råå! men jag är glad - absolut. kämpade som fan, och det var svåra månader. det ska jag erkänna. så jag får vara nöjd! att vara tre poäng från ett högre betyg känns dock jävligt surt... då undrar man ju, vad hade jag kunnat förbättra? skrivit annorlunda? pratat lite bättre och mer? skrivit bättre på grammatiken (haha tro mig, det hade jag behövt gjort ändå ... svennebanan som inte kan ett skit - that's me, och det fick jag även bevisat nu he he!)
meeen mina vänner, nu äre gjort. eller ja, gjort vare ju för typ... exakt en månad sen idag. men nu behöver jag inte tänka på det mer. jag är glad att jag bestämde mig för att ta det. trots att det som sagt var en tuff tid med mycket plugg så är jag glad att jag har det med mig.
imorgon blir det upp tidigt för att möta syrran på gymmet. sen är det dagis och på kvällen är det barnvaktning (sa jag att jag älskar barn?) åt mina två favorittjejer som faktiskt även dom har bott i London. hmm.. 2 och 4 år - de kan definitivt bättre engelska än vad jag kan. ska jag flasha med min CAE-exam framför dom tro? hihi. ska även klämma in att träffa Madde Hagel också, ååh va kul det ska bli!!
avslutar detta hejdundrande inlägg med massa glada bilder á la Humle och Dumle i London. passande, inte sant?
ny vecka, nya tag
mina kära få, tappra, underbara läsare!
jag antar att jag förmodligen inte har ett lika fascinerande liv här hemma i Sverige nu, som jag hade när jag bodde i London. men det kan ändå vara lite kul att babbla om vad jag har för mig. idag kanske det också kan bli ett lite mer positivt inlägg, för idag mår jag mycket bättre. har kunnat ätit utan större problem och jag har till och med jobbat. kors i taket!
jag antar att jag förmodligen inte har ett lika fascinerande liv här hemma i Sverige nu, som jag hade när jag bodde i London. men det kan ändå vara lite kul att babbla om vad jag har för mig. idag kanske det också kan bli ett lite mer positivt inlägg, för idag mår jag mycket bättre. har kunnat ätit utan större problem och jag har till och med jobbat. kors i taket!
det verkar röra sig om någon slags magkatarr jag har, och ingen vanlig magsjuka, så jag har även köpt tabletter som verkar fungera ganska bra. det känns otroligt skönt att det verkar vara på bättringsvägen som sagt. tjaaaa... vad har jag gjort idag då? jobbat som sagt - på käraste Bullerbyn med mina fina, busiga och idag väldigt leriga barn. det är kul, och det känns att man lever efteråt kan jag absolut säga.
ikväll har jag haft en riktigt jobb-sökar-kväll. okej, nu kanske jag ljög lite - jag har inte direkt sökt så mycket jobb. men jag har fixat CV och skrivit ut tonvis med CV och personliga brev - så imorrn blir det ut och blotta sig totalt inför diverse arbetsledare. inte det roligaste måste jag säga - för känns som att man blir utstuderad på 2 min. men det är ett måste, eller hur? annars är resten av min vecka inte så speciellt händelserik, jobbar på dagis varje dag vilket känns riktigt kul och välbehövligt. speciellt eftersom jag missade tre dagar på O'learys i helgen. men vafan, vad gör det om hundra år? jag ska även försöka träna lite imorgon, ska bli skööönt.
jag har försökt att inte erkänna det. men de senaste dagarna speciellt så måste jag säga att jag tänker på mina fina vänner från London väldigt mycket. det är nästan en månad sen vi senast sågs (förutom Toni, men redan det har ju typ gått... tre veckor sen) och bara att få se och höra hur ni har det är toppen. är det något jag ska skrapa ihop mina pengar till så är det att hälsa på er, eran sista tid där borta. det ska jag verkligen försöka göra.
sjukling
vilken sjukt värdelös dag. minst sagt. nu kan jag förstå hur det känns att svälta sig själv. eller att vara på vippen att svimma. ja mina vänner, jag hade inte bara lite magont. magsjuka eller vad man nu kallar det har nått mig,
jag brukar inte bli sjuk. faktiskt. i don't do sickness. så när jag väl blir sjuk (vilket oftast bara pågår under en dag/dygn) så är det fanimej inte kul. och magsjuka, eller maginfluensa av alla slag är något jag inte ens vill önska min värsta fiende. så den här dagen har jag bara velat dra täcket över huvudet och hoppa över. men nu äntligen mår jag bättre, och tror bestämt även jag får behålla min smoothie jag tog för en stund sen. det bådar gott!
men jag är ganska arg nu. hela dagen har jag varit ynklig, ledsen och tyckt synd om mig själv för att jag mått så dåligt. men nu är jag mest arg för hela min plan går fel. hela mitt schema blir helt fuckat. speciellt när jag börjat komma igång med träningen ganska bra, och kände att jag gjorde ett bra pass igår då jag kände mig stark och kände mig pepp inför helgens träning- så blir jag sjuk? och alla jobbpass jag skulle ha? visserligen så "tappar" jag bara förhoppningsvis två av dom. men ändå? just nu är alla pass guld värda.
hade gjort mycket just nu för att känna mig såhär fräsch. att få vara tillbaka i Wellington. tillsammans med våra freaks Anton och Anders. och med Amy. haha ååh Amy. hur bra hade man det inte då? tja... inte var man magsjuk i alla fall.
härlig fredag
... NOT.
skulle egentligen vara påväg upp till O'learys och början på min 8-dagars-jobbvecka. men nej. istället ligger jag nu i soffan, kollar på skräp-TV och ber till Gud att jag inte behöver ligga på toaletten hela dagen. förhoppningsvis är det bara något dåligt jag ätit, och jag då blir bättre under dagen. just nu känns det sådär, för både magen och resten av kroppen strejkar. men jag får försöka vila av mig det. för jag har verkligen inte tid och pengar till att bli sjuk. verkligen inte.
idag är det den 12 april, vilket betyder att Elsa fyller hela 20 år! grattis söta du, är säker på att du får en toppen dag och helg borta i London. skulle vilja lägga upp en kick-ass-bild på dig från din bästa sida, men min käraste Sony Vaio väljer att inte vilja samarbeta. inget ovanligt med andra ord. hi hi.
är så trött
vi måste ha en av världens bästa instruktörer på SATS Märsta. dock finns det en anledning till varför hon kallas "Tessan-Terror"... körde zumba med henne idag och jävlar i min låda vilken fart det var. men det är bara roligt, och jag var minst sagt svettig och nöjd efter passet.
idag har jag annars träffat min efterlängtade dooshbag!! myran och the doosh is back on track... damn, det var riktigt roligt att träffas igen och snacka lite skit och skratta åt dåliga skämt. sånt där som egentligen bara vi förstår och tycker är roligt. riktigt epic.
sitter just nu hemma i soffan, med svart ansiktsmask i fejjan och kollar på halv 8 hos mig. har ätit riktigt husmanskost till middag i form av blodpudding - det är märkligt hur det kan vara gott, inte sant? imorgon blir det en tidig morgon då jag börjar redan 7.15 på dagis. yeay, får träffa mina kära barn imorgon igen.
apropå jobb kan jag ju berätta att jag för tillfället inte har hunnit ut och sökt jobb som var tänkt att jag skulle göra så fort jag kom hem. jag har faktiskt fått väldigt mycket extrapass på både dagis och O'Learys, så har inte blivit av. men jag gick på stan i Uppsala idag och fick massa sug att börja i butik, eller nåt annat liknande. men just nu är jag otroligt glad och tacksam att jag faktiskt fått komma tillbaka för lite extrajobb på båda ställena. mycket värt just nu!
maybe it's time for a closure?
Myran här igen. det var ett tag sen. har varit ganska tyst sen jag kom hem - både medvetet och omedvetet. men nu kände jag att det kanske är dags att skriva av sig och få ett avslut på mitt äventyr?
så.. var ska jag börja? först och främst så måste jag säga att resan till London är utan tvekan det bästa jag gjort... och värsta. jag har fått så mycket erfarenhet, lärdom och fantastiska nya människor i mitt liv.
nu har jag gått lite bananas med bilder. men det är ju lite mysigt, för då tänker man tillbaka och minns. för vi var verkligen ett fantastisktt jävla gäng där borta, och jag vet att vi kommer hålla kontakten. det jag insåg där borta, ganska snabbt, var att man får en alldeles speciell relation med vänner man möter såhär. man åker helt själv till ett annat land, precis som alla andra också gör, vilket gör att man söker sig till varandra på ett helt annat sätt och skapar en relation och vänskap som blir otroligt stark och speciell. efter bara några veckor kändes det med de flesta att man hade känt varandra forever. trots att vi kom från helt olika ställen och sammanstrålades.
den här tiden har fått mig att växa som männniska, hoppas jag. det var lite det syftet jag hade när jag åkte. att plugga engelska var aldrig något jag hade tänkt på eller kände att jag behövde göra, utan det var mest att åka iväg, träffa nya människor och göra något för sig själv för en gångs skull. jag ångrar det inte en sekund. jag har väl lärt mig en del om mig själv också, om vad jag klarar och inte klarar av. hur påverkad jag kan bli av vissa grejer, av vissa människor. jag har sett sidor av mig själv som jag inte vill ha. sidor jag vill jobba bort, och även sidor jag vill utveckla och jobba mer på. trots att jag älskar människor, jag älskar att ha vänner omkring mig så insåg jag också att jag behöver ensamtid. ensamtid är guld värt ibland.
är det något jag ångrar? självklart är det saker jag ångrar. de främsta sakerna är ganska stora. jag ångrar att jag inte la upp en bättre budget, speciellt när jag flyttade ifrån värdfamiljen. jag borde ha lagt upp en budget, så jag hade mer koll på mina pengar. när vi ändå är inne på ämnet så ångrar jag också att jag slösade så mycket. för jag slösade otroligt mycket på småsaker som kaffe osv. sånt man inte tror blir så mycket i det stora hela. jag ångrar även djupt att jag lät det kanske gå en månad efter jullovet att bli människa igen. jag kan inte säga att jag ångrar hur jag mådde, för det går inte att göra något åt. tragiska saker hände, och stressen uppstod utan att jag ens ville det. jag ångrar dock att jag hanterade det fel - jag hade kunnat komma ifrån det lättare om jag hade låtit mig själv göra det. kanske. vem vet? det är alltid lättare att vara efterklok. den sista stora grejen jag hade velat gjort annorlunda var när jag tappade lite kontrollen över all struktur jag innan hade. jag tappade motivationen på träning, åt fel, tänkte för mycket, och åt ännu sämre. nu sitter jag här hemma i Sverige, önskar jag hade fortsatt på mitt mål om ett sundare jag lagom till hemgången. nu är det som att börja på ruta ett, både utseendemässigt och motivationsmässigt. men strukturen börjar komma tillbaka och jag ska klara det.
det här blev förbannat långt... men sån är jag. jag älskar att skriva. och det har jag insett mer och mer nu när jag varit borta. jag älskar att skriva. och det har fått mig att börja tänka mer på framtiden. ska det fortsätta bara vara en hobby eller vill jag ha det i mitt vardagliga liv? tja.. det är såna här tankar som har snurrat runt i huvet också. det har varit nyttigt att vara på den här resan, trots att min klara plan jag hade förra året om hur framtiden skulle bli uppbyggt är som bortblåst. trots att ett stycke i det här blogginlägget handlar om saker jag ångrar, så är majoriteten ändå bara bra saker. därför kan jag inte berätta om allt superbra och roligt jag varit med om. för det skulle bli en bok. tamefan, det är kanske det jag ska göra? 'Mitt liv i London'... vilket jävla vinnande koncept. skulle säkert bli en storsäljare ute på marknaden... NOT. hihi. men neej jessieK, nu börjar du svamla igen. det är dags för ett avslut. ett closure.
mitt äventyr i London är slut. men trots det så har det bara öppnat en början i mitt liv. en början med nya fina människor, nya idéer och drömmar och nya mål att sträva efter. hyfsat bra måste jag säga att det var att jag åkte ändå. men av allt vill jag säga thank you till alla mina fina vänner som är kvar i London, som är hemma i Sverige, som är hemma i Holland, Danmark, Argentina, Tyskland... you name it. jag har mött människor över hela världen och det är jag otroligt tacksam över. nu är det dags för mig att säga hejdå (men tror dock inte att jag lägger ner bloggen, kommer bli otroligt bloggsugen så kanske skriver vad som händer här hemma ändå. namnet är ju helgalet, men det löser vi... så småningom). bye bye babies, see you soon.
good bye London - I love you
Heathrow är fanimej stort asså. MAJOR!
jag valde att åka hit med hyffsat god marginal, med tanke på att jag inte har checkat in två bagage förut och kände att niiijaaa... det blir nog en hel del att betala på det här! hur som helst, allt gick bra tills dess att jag faktiskt la upp väskorna på bandet. den enda vägde 35 kg (?!) hur fan gick det till? hmm.. en anledning kan vara alla 13 par skor jag verkar ha med mig hem? återigen... vad hände där? hur som helst, eftersom maxvikten "bara" är 32 kg så var jag alltså tvungen att mitt på Heathrows avgångshall börja fläka ut mig och mitt bagare. lovely. obeservera att väskorna var svårt att stänga redan innan, så detta var verkligen ett äventyr. till slut fick jag ihop det - dock vägde den här gången båda väskorna för mycket. men jag hade bara en tanka "I don't care... orkar inte mer faktiskt". den trevliga kvinnan i disken poängterade att jag bara kunde lägga tillbaka 2kg istället för att betala 40 pund. men from the look of my face så förstod hon att jag varken hade orken eller lusten att göra det. då kom det mänskliga hjärtat i henne fram, och hon "glömde bort" att ta betalt för den största väskan. hon sparade alltså över 400 spänn för mig, och jag är henne evigt tacksam. sen fungerade inte mitt kort, men det är en annan historia.
så nu sitter jag alltså här. innanför spärrarna - at last. har hunnit gått igenom det mesta här på Londons störsa flygplats. svettattacken var ett faktum när jag packade om väskor. dessutom har jag hunnit bli förvirrad över deras "security-system" och även blivit raggad på av en kvinnlig security-vakt. hmm, hur jag ska ta det vet jag inte riktigt. men uppmärksamhet är ju alltid trevligt. bättre det en ingen alls, som jag brukar säga. eller niiijaa... jag brukar inte säga det ett dugg faktiskt, men.. man kan ju alltid låtsas.
om en kvart får jag förhoppningsvis veta vilken gate jag ska åka från. annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra här i en timme, med en trasig kabinväska att gå runt med. tiden brukar gå ganska fort, så vi får väl hoppas på det. snart lämnar jag London, mitt äventyr och mina vänner för den här gången. jag har än så länge inte fällit en enda tår, men tro mig - de ligger och gror. vilken fantastisk tid det här har varit, minst sagt! nu åker jag hem, för att börja på ett helt nytt kapitel i mitt liv. det är dags att börja på ny kula.
good bye London - I love you
Heathrow är fanimej stort asså. MAJOR!
jag valde att åka hit med hyffsat god marginal, med tanke på att jag inte har checkat in två bagage förut och kände att niiijaaa... det blir nog en hel del att betala på det här! hur som helst, allt gick bra tills dess att jag faktiskt la upp väskorna på bandet. den enda vägde 35 kg (?!) hur fan gick det till? hmm.. en anledning kan vara alla 13 par skor jag verkar ha med mig hem? återigen... vad hände där? hur som helst, eftersom maxvikten "bara" är 32 kg så var jag alltså tvungen att mitt på Heathrows avgångshall börja fläka ut mig och mitt bagare. lovely. obeservera att väskorna var svårt att stänga redan innan, så detta var verkligen ett äventyr. till slut fick jag ihop det - dock vägde den här gången båda väskorna för mycket. men jag hade bara en tanka "I don't care... orkar inte mer faktiskt". den trevliga kvinnan i disken poängterade att jag bara kunde lägga tillbaka 2kg istället för att betala 40 pund. men from the look of my face så förstod hon att jag varken hade orken eller lusten att göra det. då kom det mänskliga hjärtat i henne fram, och hon "glömde bort" att ta betalt för den största väskan. hon sparade alltså över 400 spänn för mig, och jag är henne evigt tacksam. sen fungerade inte mitt kort, men det är en annan historia.
så nu sitter jag alltså här. innanför spärrarna - at last. har hunnit gått igenom det mesta här på Londons störsa flygplats. svettattacken var ett faktum när jag packade om väskor. dessutom har jag hunnit bli förvirrad över deras "security-system" och även blivit raggad på av en kvinnlig security-vakt. hmm, hur jag ska ta det vet jag inte riktigt. men uppmärksamhet är ju alltid trevligt. bättre det en ingen alls, som jag brukar säga. eller niiijaa... jag brukar inte säga det ett dugg faktiskt, men.. man kan ju alltid låtsas.
om en kvart får jag förhoppningsvis veta vilken gate jag ska åka från. annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra här i en timme, med en trasig kabinväska att gå runt med. tiden brukar gå ganska fort, så vi får väl hoppas på det. snart lämnar jag London, mitt äventyr och mina vänner för den här gången. jag har än så länge inte fällit en enda tår, men tro mig - de ligger och gror. vilken fantastisk tid det här har varit, minst sagt! nu åker jag hem, för att börja på ett helt nytt kapitel i mitt liv. det är dags att börja på ny kula.
snart är det dags
ja, idag flyttar jag hem. bara tanken får mig att rysa. både på ett bra och dåligt sätt. jag längtar efter er där hemma, men när jag tittar mig runt och tänker på allt och alla som jag lämnar så vill jag bara låta tårarna säga sitt.
igår fick jag en sista middag med mina underbara tjejer. en gäng som ligger mig, och kommer fortsätta gör det lääänge, varmt om hjärtat. vi har känt varandra i 6 månader, inte mer än så. trots det är det som att vi har varit vänner hela livet. åh.. mina älskade vänner - I'm gonna miss you!
och nu sitter jag här. min käraste Elsa-Belsa ligger i soffan och läser. vädret utanför ropar inte direkt på mig, och jag tror att jag är ganska klar-packad. både övervikt och extraväskor kommer behöva betalas, tro mig. jag har dessutom aldrig varit den som kan packa smart, att jag aldrig lär mig?
vi ses om några timmar Sverige.
packning
att stirra sig blind på en resväska har fått en helt ny innebörd i min värld. jag har igår och idag försökt packa ihop det mesta, för att kunna släppa tankar om "hur-fan-jag-ska-få-med-mig-allt-hem". tja... den tanken är fortfarande kvar i huvet på mig. nu är det även tankar om "hur mycket övervikt kommer jag få betala?" osv. jag ska vara ärlig, jag trodde inte det skulle vara såhär svårt. Julia Nielsen, jag beundrar dig som packade ihop tio månader och flög hem. kanske ska jag bli peppad av den tanken? nijaa..
ska bli skönt att få åka iväg det här vädret. faktiskt. jag vet att Sverige har snö och shit (vilket INTE var min plan att komma hem till) men ni verkar ändå ha mycket finare och trevligare väder. här stannar man helst inne för att inte frysa eller bli allmänt blöt, tråkig och deprimerad. (inte för att man blir så mycket gladare över att vara ... inomhus... och titta ut... men ändå).
bjuder på lite typiska Londonväder-bilder som har tagits under månderna som gått..
Ollan kommer hem om ett par timmar. ska bli väldigt kul att träffa henne måste jag säga. får väl hålla tummarna att hon känner detsamma, annars får hon väl celebrate lite extra på tisdag eftermiddag helt enkelt hihi. ska försöka städa lite tills dess. men fortsätter packningen och resten av mig i den här takten, så kaaaan det bli svårt att hinna med det. men lite fint ska jag nog se till att det blir ändå.
vilken härlig dag...
.. lalalalaa.
ja jag kämpade mig till gymmet imorse. det tog emot, och att behöva vänta circu 40 minuter på att få komma iväg med tunnelbanan gjorde inte precis det lättare. jag har verkligen blivit omotiverad med träningen, vilket känns riktigt jobbigt faktiskt. och när jag väl går och tränar så firar jag det med ett paket kakor - that make sense, right?
hur som helst; jag gick till gymmet, körde ett pass och var sjukt nöjd efter det. så då träffade jag upp Emmy, så åkte vi vidare till Oxford Street. Vi mötte upp Elsa och Julia, och tog en mysfika en stund. Jullan gick sen och pluggade - kommer förmodligen inte träffa henne på några dagar eftersom hennes family är här (sååå mysigt btw) så får försöka träffa henne massor på söndag/måndag innan jag far.
det har hur som helst varit en bra dag. en dag då jag bara njutit av människors sällskap. tog en liten "pre-shopping"-runda också och köpte mig en kappa... åh va jag älskar den redan. skulle blivit en skinnjacka, men i valet och kvalet blev det denna. vem vet, har jag pengar kvar kanske skinnjackan kommer med hem i väskan också.
har även hunnit med en liten titt in hos Amanda i Notting Hill. sjukt värt att bara åka dit en stund och prata lite skit. hennes bror kom hit ikväll också, och imorrn ska vi tre åka till Westfield och gå bananas med shoppingen. vi får se hur det blir med den saken. jag ska ta igen alla månader då jag inte köpt nåt. LONDON, HERE WE COME!
på kvällen trodde jag att en ensamkväll stod på schemat, men rätt som det var så ringer min kära rumsis på dörren. och bättre blev väl det! vi har skrattat så att kvinnan fått ännu mer ont i magen, och kollat på en sån där mysig 'hej-vad-alla-får-varandra-tll-slut"-film. nu är klockan tyvärr waaay past my bedtime... igen!
man lär sig sakna sin familj. man lär sig sakna dom nästan outhärdligt mycket. och det gör jag, jag saknar er så fruktansvärt mycket. ska bli så skönt att få komma hem till er igen. till landet, till brasan (ja, jag har hört att det fortfarande är kallt och snöar), till mysiga middagar, till mina älskade katter, till alla dåliga skämt och hetsiga diskussioner. hur mycket jag än kommer sakna London och människorna här (jag får ont i magen) så kan jag med rent hjärta att jag längtar efter er. min karlsson-familj.
20 mars 2012
mina älskade vänner - kan inte fatta att det var ett år sen vi lyfte våra vingar och gav oss ut i världen. ett år sen vi vid det här laget hade landat i Los Angeles. aaah, ta mig tillbaka! jag måste säga att den resan gav mig så mycket mer än bara en vy utav stora, vida världen. den gav mig en närmre och starkare relation till två av de viktigaste människorna i mitt liv.
lovely tuesday
jag är sämst. okej, nej inte riktigt så hårt kanske man ska ta det. men det blev inget gym imorse för jag stängde av klockan och... råkade somna om. good girl. hmm, blir lite arg på mig själv såhär i efterhand. well well, jag tog mig en löprunda upp till Hyde Park iallafall, och sen en lång promenad där. har hört att det är bra att gå Powerwalk innan frukost, inte sant?
asså London levererar ju inte direkt mysväder. eller ja, mysväder i den bemärkelsen att man vill sitta inne och kolla på en dålig film - absolut, det finns det gott om! men lite sol, varma vindar osv, nåt sånt ser jag inte skymten av just nu. syyyynd... kommer väl lagom till att jag ska åka hem. till Sverige. till snön... yeaay va lockande det låter.
idag ska jag och Elsa-Belsa försöka ta oss till Abbey Road och gå på the 'famous övergångsställe'... jajjemen, där Beatles en gång gått. (är lite starstrucked redan) förhoppningsvis kan vi få lite fina bilder med min... speciella kamera (som nu heeela skämen har gått sönder på, så det blir lite surprise-moment när man ska ta bilder). jag återkommer lite senare med hur det blev. om vi ens hittade det! tihi
nu är det bara en vecka kvar tills vi ses igen Sverige,
godmorgon
måndag igen då! veckorna bara springer iväg, känner ni detsamma? den här veckan som varit har jag ju ändå inte gått i skolan, eller haft nåt annat obligatoriskt att göra, så det är konstigt att den har gått lika fort som vanligt. men men, det är väl naturens under som man aldrig riktigt kommer förstå sig på. hur som helst, jag hade inte tänkt bli all hippie about this sååå...
... igår var helt klart en degardag. det var en sån där regnig och tråkig dag som man helst av allt bara vill spola bort från dess existens. jag var iallafall ganska duktig. jag städade undan lite och tvättade en del. helt sjukt vad bra jag mådde i själen när det blev lite renare. ibland förstår jag faktiskt varför mina killkompisar kallar mig för 'Monica Geller'. dock om min syster ser detta så sitter hon väl framför skärmen och skrattar. hon tänker väl "jessica, ordningssam?" typ. men jag har en förmåga att inte visa dom sidorna när hon är i närheten... eller mamma heller för den delen. kanske är dags att ändra på det?
nu har jag precis ätit frukost efter att ha gått en morgonpromenad i ett grått och småtråkigt London. vad hände med den fina våren? halva mars har ju för sjutton gått redan... kom igen nu! om en timme tänkte jag dra mig till gymmet för lite Zuuuumba. hmm, denna gång ska jag gå på passet själv. aawkwaard... äh får dansa som om ingen ser och bryr sig - japp det kör vi på! efter träningen ska jag träffa min fina Ana Juacinto... kanske blir sista gången eftersom hon åker till Barcelona imorgon.
CAE - check!
kan inte fatta det. idag är det den 17 mars. vilket innebär att 16 mars var igår och ... vi gjorde Cambridge-provet? jisses, efter allt slit vi lagt ner för detta så vara det helt sjukt att det helt plötsligt var över. jag kan meddela er, utan att överdriva, att jag fick någon slags adrenalinkick så fort jag gick in i salen, och den höll i sig i stort sätt hela dagen. så mellan 8.30-14.30 skakade jag som ett asplöv. för er som undrar hur det gick så kan jag enbart säga såhär; jag vet faktiskt inte. ett prov på nästan sammanlagt 4-5 timmar är svårt att analysera i det stora hela. det jag kan säga är att stundtals kändes det jättebra, och stundtals kändes det som att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. skrivningen, som i vanliga fall ska vara min favoritdel, gick nog inte alls som jag tänkte. helt plötsligt sitter man där och har glömt alla ord man någonsin har lärt sig i princip. men jag hann färdigt, och det var faktiskt mitt mål. för ni som känner mig vet att jag kan behöva 3 veckor på mig att skriva en uppsats. nu fick jag 1,5 timme på mig och skriva två uppgifter, så man får helt enkelt försöka se det positiva i allting. nu återstår det bara ett resultat, vilket jag är riktigt spänd på att få veta faktiskt!
efter provet fick jag lite kvalitetstid med Amanda, på Oxford Street. Mamma, pappa och Ollan ringde också - vilket gjorde mig sååå glad. efter en stund kände både jag och Piekert att vi behövde hem och vila. för mot kvällningen rörde vi oss mot Ability Towers (studenthemmet) där några i vår klass var. det var kul att få hänga lite med dom, eftersom det var mångas sista kväll. vi hamnade till slut på Escape, vilket tyvärr inte höll måttet för min del ikväll. blev lite besviken, för Escape brukar alltid leverera... but not tonight! fick även säga hejdå till två av tjejerna, goosh... this is killling me.
efter provet fick jag lite kvalitetstid med Amanda, på Oxford Street. Mamma, pappa och Ollan ringde också - vilket gjorde mig sååå glad. efter en stund kände både jag och Piekert att vi behövde hem och vila. för mot kvällningen rörde vi oss mot Ability Towers (studenthemmet) där några i vår klass var. det var kul att få hänga lite med dom, eftersom det var mångas sista kväll. vi hamnade till slut på Escape, vilket tyvärr inte höll måttet för min del ikväll. blev lite besviken, för Escape brukar alltid leverera... but not tonight! fick även säga hejdå till två av tjejerna, goosh... this is killling me.
vad dagen har att erbjuda återstår att se. vi pratade lite om att gå på Portobello Market, men... vädret är ju inte jättemysigt och optimalt för det. ska nog ändå gå ut på en promenad snart tror jag. känner mig degig som aldrig förr. kan även meddela att nu har dagarna tills jag åker hem blivit så få att man kan räkna dom på fingrarna.
xx
filosofi
träningen har kommit hel åidosatt den senase veckan, vilket känns riktigt förjävligt måste jag säga. för jag känner att jag mår inte bra alls utav det. både fysiskt och psykiskt. detta kanske låter sjukt patetiskt, men så är det faktiskt inte. jag har märkt att träningen är en sjukt viktig del av mig och mitt liv.
detta får mig att inse at jag gav upp en av mina stora drömmar, för att uppfylla andra drömmar. jag har spelat handboll sen jag var 8 år. det har varit träning i ur och skur, cuper, matcher, lagfester, lite mer träning och en underbar gemenskap. känslan man ofta hade när man skulle till Vikingahallen var svår att slå. det var inte bara handboll, utan det var en hel gemenskap. det var så mycket mer.
det jag menar när jag säger att "jag gav upp min dröm" kan vara svårt att förklara i ord, på papper. men grejen är att sista säsongen kände jag att det släppte för mig. jag visste vad jag gjorde, jag hade lärt mig vad mitt absoluta favoritläge var och jag njöt med tanken att kunna säga att jag faktiskt var bra. nu var det så att som vanligt så är det ofta matcherna som är de svåra. ja självklart var det som en stoppkloss på matcherna. och egentligen, när man tänker efter, how can I blame my coaches när jag var så? är bara fortfarande ledsen att jag inte släppte allt och visade vad jag kunde. jag åkte ifrån ett lag som vann serien. som hade en säsong framför sig i Allsvenskan, den näst-högsta serien i Sverige. folk har frågat mig - hur kunde du åka? jag vet inte, jag ville se världen. jag orkade inte med 4 träningar i veckan + mer än så. matcher som tog en dag, en halv helg, få sitta på bänken även fast man visste att man kunde mycket mer. jag orkade inte, jag ville göra nåt annat med mitt liv, jag ville leva. och det har jag gjort. det har jag defenitivt gjort.
trots detta kan jag inte sluta gräma mig. nu när tiden är inne, ännu en gång. samma lag, som jag lämnade för ett år sen ligger nu etta i ännu en serie. de leder Allsvenskan och är påväg upp till handbollens finrum, Elitserien. alla handbollsspelares dröm.. typ. tydligen inte min starkaste och högsta - för hade jag gett upp den då?
det vore fel. otroligt fel och grymt att säga att jag ångrar mitt beslut till 100%, för det gör jag absolut inte. hade jag inte slutat hade jag aldrig kunnat åka halva jorden runt med mina två bästa vänner - en resa jag inte skulle byta ut mot nåt i världen. jag hade heller inte kunnat utmana mig själv genom att bege mig själv till London, till en främmande värld, till underbara människor, till vänner för livet. mitt beslut har jag tagit. kanske är jag bara filosofisk för jag saknar den höga träningsnivån jag var på. jag saknar att kasta en boll mot en vägg tills axeln värken. saknar den obeskrivliga känslan att komma i sitt favoritläge, hänga så länge tills målvakten inte längre vet vad man håller på med och till slut lägga bollen i nätet. nja.. det spritter i kroppen på mig när jag skriver detta, och jag saknar det. jag saknar det otroligt mycket just nu.
study...
redan onsdag. jag är helt dagvild nu när jag inte går i skolan längre. känns som lördag eller söndag vareviga dag. vet inte om det är bra eller dåligt? har hur som helst försökt lägga fokus på plugget de senaste dagarna, men det har verkligen inte gått. tankarna har varit på annat håll, det har varit mycket mer fokus på att säga hejdå och även göra lite andra saker. nu har jag dock bestämt mig- i tre dagar framöver blir det plugg, plugg, plugg...
jag vaknade alldeles för tidigt imorse. borde sova längre, för jag känner vilken enorm sömnbrist jag har. men jag startade iallafall morgonen med en annan, ny frukost än den jag brukar äta. soyayoghurt med bär, frukt, nötter, kokos och havregryn. det var faktiskt väldigt gott och ett lite roligare alternativ än den ständiga havregrynsgröten som jag annars äter. jag tog mig även tid till att njuta av ett avsnitt av 'Maria och Mindy' innan jag tog tag i mig själv och satte mig för att plugga.
nu har jag suttit i några timmar. har varit ganska effektiv måste jag ändå säga, och det känns helt okej. det är först nu jag kände för en liten paus då jag tog upp datorn. ska snart lägga den ifrån mig och fortsätta lite till. vi får se vad resten av dagen/kvällen artar sig med, men det lutar att jag får tacka nej till vissa event. måste verkligen prioritera plugg och sömn... (hej Agda 72 år..)
idag ska jag faktiskt skriva ett kort till min mormor, ja det ska jag. åh va jag saknar den gamla damen. min älskade mormor. ja, det känns att man inte träffat henne på ett tag nu. när man annars är van vid att bara klampa in där, sätta sig och läsa tidningen eller bara snacka skit. det är fascinerande vad man inser att man saknar när man är borta.
apropå saknad kan jag berätta en rolig sak. i helgen får London finbesök - av ingen mindre än Emelie Samuelsson! aah, jag blev jätteglad när jag fick veta det. har inte träffat henne sen december förra året, och det är verkligen på tiden att jag tar igen lite förlorad tid med min älskade Göteborgare. ska bli riktigt mysigt!
älskar den här bilden på mina finisar:
NU; back to plugg....