nu har vi flytt
nycklarna är lämnade. känns lite vemodigt. som jag skrev igår - vi har haft så mycket för oss. så mycket roligt. så många har varit där och ja.. det är helt enkelt många minnen! Johanna verkade iallafall nöjd och glad, vilket kändes bra. så nu sitter vi mest och drar massa tid för att klockan två få komma in i rummet på hostelet vi ska bo på i två dagar. som tur var fick vi lämna all packning i förväg. så man kan säga att vi stort sätt bara samlar krafterna till ÄNNU en gång då vi ska konka på packning. men it can be fun, right?
hur har ni det där hemma i Sverige då? goosh, vill veta! kommentera, säg vad ni gör. har inte pratat med många av er på länge, så jag blir bara glad över att höra vad ni gör. Ollan insåg för övrigt att jag bara har fyra lördagar kvar, iallafall så länge jag går i skolan. ska ju som sagt stanna lite till efter skolan slutar, men det är verkligen inte långt kvar. tiden går så himla fort!
apropå att jag snart åker, så är just den här bilden perfekt. för ord kan inte beskriva vad just ni två betyder för mig.
Mello-kväll
har haft en supermysig kväll. svenskar som vi är så satt jag och mina fina tjejer klistrade framför Melodifestivalen, som de sänder i svenska kyrkan här i London. riktigt kul att dom gör såna här grejer måste jag säga! gör att man inte är helt off här borta ändå. de sålde även massa svenskt gotte i kiosken, men det var vi inte medvetna om så därför blev det inget. men nästa veckan kan det nog bli ändring på det. en liten marabou skulle ju inte sitta helt fel. efteråt blev vi lite sugna på bio och var påväg till Angel för en spontan kvällsbio. men tyvärr ändrade vi oss i brist på pengar och tid... det får bli en annan gång helt enkelt! finns så många filmer jag vill se just nu att jag blir alldeles snurrig. så istället ligger vi nu i sängen och läser och tar det bara lugnt. jag hoppas på en fin och solig dag imorgon, för jag vet att det kommer göra allt så mycket lättare!
xx
sista kvällen...
... på 7 Bramham Gardens. sista kvällen i apartment number 6. sista natten i denna mysiga lilla lägenhet. imorrn är det ut på nya äventyr. första stoppen - till YHA. ett hostel precis över gatan. lite lagom långt att flytta tänkte vi, så att vi inte får alltför stor seperationsångest. på tisdag bär det nämligen av till nya lägenheten. åh va jag längtar tills alla väskor är inburna. alla påsar är inkastade. vill bara slänga mig på sängen och slappna av.
är lite nervös inför hur det ska gå imorgon. idag fick vi nämligenn sms om att lägenheten ska vara hel, ren och urplockad imorgon förmiddag redan vid klockan tio. jävlar va det fick fart på oss, och till och med min 'Monica Geller-sida' tittade fram en stund. positivt eller negativt vettefan, men lägenheten är renare än den har varit på länge... än den kanske nånsin varit? vad vet jag. duktiga var vi iallafall och fan om de inte är nöjda imorgon. hur som helst, packningen är överallt. förstår inte hur mycket grejer två tjejer kan ha... men imorrn kommer vårt hostel få sig en trevlig överraskning (förmodligen en chock) när vi kommer med allt vårt luggage. hoppas det går smärtfritt så att vi sen kan få pusta ut, någonstans, i några timmar innan vi får tillgång till vårt rum.
kan inte fatta att vi har bott här i mer än 3 månader...
kommer sakna den svarta dörren med favoritnumret '7' på. kommer sakna alla fruktansvärda trappor som gör att man är anfådd varenda gång man kommer upp. kommer sakna känslan av bastu varje gång man öppnar dörren, då man direkt går fram till det 'inte-så-isolerade-fönstret' och drar upp det. kommer sakna den knarrande toadörren som inte går att låsa, helvetesbyrån från IKEA som går isär bara man rör den, den mysiga lilla eld-stad-tjossan med blockljus som får mig att få myskänsla gånger 100. kommer sakna 70-tals-rullgardinerna och dess härliga gul-randiga mönster. ja herregud... 3 månader här i lägenheten och vi har hunnit med att göra så mycket. och nu är det slut. när jag skriver ett sånt här inlägg så får jag lite ont i magen faktiskt men ... fan så skönt det ska bli att komma härifrån. slippa tänka på läckan i badrummet. att för en gångs skull få njuta av livet här i London, istället för att tänka på vart man ska bo om nån vecka. nej jävlar i min låda... på tisdag kan jag pusta ut! då får vi en kick-ass-lägenhet. kan inte bli bättre.
GRABBEN FYLLER 21 IDAG
hade alltför mycket randombilder på honom så kunde inte bestämma mig för en men....
GRATTIS BRUSH!!
bättre sent än aldrig
jag brukar som sagt göra en årsresumé över året som gått. men det har snart redan gått en månad på det nya året, och jag har inte ens börjat. men 2012 var ett bra år. jämfört med tidigare år så kan jag helt ärligt säga att för mig var 2012 faktiskt ett riktigt jävla bra år. så därför vill jag heller inte bara kasta allt i sjön, utan istället försöka se tillbaka på det med glädje...
jag tänker inte skriva nån resumé månad för månad, för let's face it, jag har inte varit lika ihärdig att skriv blogg detta året, så jag kommer inte ihåg alla små grejer. men lite av de stora och viktiga vill jag ta upp. först så vill jag även visa mina mål jag hade inför förra året;
går det att se vad det står?
hur som helst, vill göra en liten... vad heter det? utvärdering.. juste that's the word. utvärdering av mina mål. för jag tycker att jag klarade mig ganska bra.
- VÅGA VARA STOLT ÖVER MIG SJÄLV - detta är något som alltid är svårt. men förra året kände jag ändå att jag försökte, och jag blev mer och mer bekväm i tankesättet. iallafall i början av året. då handlade det mest om handbollen. trots att det var svårt att bli stolt över det man gjorde, med tanke på miljön runt omkring, tycker jag ändå att jag gjorde ett gott försök. och det är huvudsaken. jag har en lång väg kvar, men ja - jag försöker!
- TRO MER PÅ MIG SJÄLV - tycker att det är samma svar som ovan.
- SLUTA ÄLTA SAKER, BERÄTTA DIREKT MIN KÄNSLA - ja fruktansvärt långsint är jag, så är förmodligen därför detta är viktigt för mig. här har jag absolut blivit bättre. (än vad jag var innan åtminstone)
- FÖRBÄTTRA MITT HUMÖR - 2012 var ett bra år, så ska jag utvärdera det så lyckades jag.
- PLUGGA PÅ UNIVERSITETET- pluggar gör jag. men inte på universitet, utan i London... men det kan man väl få en poäng för ändå?
- TA VARA PÅ TIDEN MED VÄNNER OCH FAMILJ - det gjorde jag (syftar på min tid i Sverige) och kommer defenitivt försöka bli ännu bättre när jag kommer hem igen.
- SKAFFA EN HOBBY - jag började lite smått med både scrapbooking, skriva och att baka/dekorera osv... men det är året får det bli mer utav det.
- TATUERA MIG... IGEN - tyvärr, det hann jag inte med...
- LÄGGA UPP MIN TRÄNING - mellan januari-mars var jag riktigt duktig. efter resan kom jag aldrig igång igen.
- HOPPA FALLSKÄRM- jag säger bara... TAUPO NYA ZEELAND, BÄSTA JAG GJORT!
oj, jag skulle bara skriva ett kort inlägg. men som vanligt blir det inte så med mig. men vad gjorde jag under 2012 då? jag började året med att jobba på älskade Bullerbyn, med mysiga kollegor och fantastiska barn - jag saknar er fortfarande. jag valde även att efter nästan 12 år på handbollsplanen, ställa skorna på hyllan. folk förstod nog inte, de trodde att jag skulle komma tillbaka efter mitt äventyr. men jag visste, att 17 mars var min sista match på ett bra tag... sen åkte jag ut på världens bästa resa med mina bästa vänner. kan fortfarande känna att det är helt ofattbart att vi faktiskt gjort det, och jag önskar att jag fick uppleva det igen.
när jag kom hem (förutom att jag fick ett supermysigt och bra firande av min 20-årsdag av släkt och vänner) var jag kluven som fan. åka igen eller stanna kvar? jag fick jobb hur som helst på O'learys på Arlanda, och bara efter 2-3 veckor fick jag erbjudande att få åka som Au Pair till en familj i Monaco. hur lockande det än var så ville mitt hjärta vara kvar i Sverige, iallafall ett litet tag till. så jag spenderade sommaren hemma (som vädermässigt var skit) med härliga studentfiranden, midsommar, Ölands-resa, två amazing konserter med bästa tjejen, en vecka i Härnösand och massa annat sommarskoj. det började även klia alltför mycket i mina handbollsfingrar så jag började kasta lite boll igen, men denna gång tilsammans med Rosersberg. i slutet på augusti så bestämde jag mig... jag drar till London.
en helt galen tanke om du frågar mig. men det är det bästa jag gjort. att åka helt själv, till ett annat land - eller en annan stad - är något som gör att en människa växer så enormt. (både fysiskt och psykist ha ha... prova och motstå att dricka jävla massa latte på alla fik man hänger). jag kan inte fatta att det redan gått... fyra månader? och jag har inte mycket kvar. inte mycket alls. förutom allt jag gjort här de senaste månaderna har jag även hunnit hem en helg och överraskat (kan varit bland det bästa jag gjort) mina fina vänner, och även gått på SHM-konsert... massive! firade jul hemma tillsammans med de finaste människorna jag vet. förlorade även en viktig människa under denna tid, vilket har gjort allt lite tyngre sen dess. men du är alltid i våra sinnen och hjärtan Wille!
ett nyår i London senare, och här är jag. sitter för övrigt på en Ilap-lektion och ... gör ingenting! kände att det här var mycket mer roligt och värt. jag vet att ni fick ett enormt inlägg att läsa nu, men det kan ju vara kul att göra during the lunch break eller så? hur som helst, 2012 var ett år jag kommer minnas med glädje. jag hoppas att 2013 kan bli minst lika bra. har så mycket jag vill göra. mina viktigaste mål är att skaffa ett bra jobb så att jag kan börja betala av diverse lån OCH självklart... försöka hitta en egen lägehet. det vore drömmen! början på har varit sådär, men då kan det bra bli bättre - eller hur?
ny vecka
hörrni, tycker antalet läsare börjar minska lite här. how come? är 2013 det året då jag blev ointressant? (eller ja, har jag nån gång nånsin varit intressant, egentligen?) nää, släpp sargen gått folk! Myran är tillbaka i London, och det är både värt att dokumenteras OCH läsa om. så here you go...
fast ja, vad ska jag skriva om? typ två veckor har gått sen jag var hemma i Sverige. jag har då inte åstakommit mig många knop sen dess. jag har iallafall lyckats pallra mig till gymmet och skaffat mig ett mördar-schema från kära Piotr. (jajjemen, ni kan ju ringa mig när ni vet hur hans namn ska uttalas...) men det är lugnt, han har lovat mig: "these exercises WON'T make you big... I promise". ha ha åkej, vi hörs om två månader grabben. han var hur som helst imponerad (tror han var mest glad) över att se mig göra benböj. det verkar inte vara många tjejer som gör sånt? hur som helst, är man uppvuxen i Vikingahallen så blir det nog så. tyvärr drog jag på mig en förkylning, så jag fick vila förra veckan och börja min väg till the new kick-ass-me denna vecka. nu sitter jag för övrigt på ett café, tar en varm choklad och utnyttjar kärt internet. (hmm... detta KAN vara en anledning till varför jag inte går ner i vikt.... OCH har ekonomiska problem. men det är bara en hypotes, vad vet jag?
min helg har iallafall varit jättebra. har träffat en sjukt efterlängtad Amanda, som jag inte träffat på... ja så många månader att jag inte ens håller räkningen längre. fick träffa henne och hennes mysiga mamma och syskon. vi hann äta middag, mysa på deras hotell, gå runt på stan och äta lunch. SÅ kul och jag var SÅ glad över att få träffa henne. önskar bara vi hade fått mer tid. men snart är vi båda hemma igen. i maj baby. i maj. vad har jag gjort mer än det? jo min käraste A. Piekert fyllde ju hela 21 år i lördags. och hur firade vi det? jo först av allt pallrade jag mig upp och bakade en paj till henne, och så överraskade vi henne på morgonen med gosaker och blommor. hade planerat en massive-birthday-cake, men the facilities in my kitchen turned me down. men pajen verkade uppskattad ändå. på kvällen försökte vi överraska henne (får väl en guldstjärna för ett tappert försök åtminstone? hihi) men vi var ett gäng tjejer som "överraskade" henne på hennes favoritresturang. där åt vi jättegod middag och även god tårta dagen till ära. efter det blev det mys i hennes lägenhet och sen ut på PARTAJ. en riktigt rolig kväll måste jag säga, och hoppas och tror att födelsedagsbarnet hade detsamma. that's the main thing I wanted to acchieve. grattis återigen min älskade 21-åring!
för viktigt för att inte publiceras
för snart 1,5 år sen förlorade jag en av de närmsta och mest betydelsefulla människorna i mitt liv. det var bland det värsta jag varit med om. för knappt en månad sen försvann en annan otroligt nära människa. en person som har funnits i hela mitt liv. en person det för mig är en självklarhet att han finns där. men inte längre. den 21 december 2012 lämnade han oss. Wille.
jag kan fortfarande inte fatta det. fastän jag till och med har varit hemma i helgen för att gå på begravningen. har till och med fått säga farväl. men det är fortfarande ofattbart. kanske är det för att i september när jag åkte var det inte ens en talan om att du var så dålig Wille, inte offentligt. inte utåt, inte så att jag visste det åtminstone. och i december när jag kom hem så berättade mamma och pappa det. två veckor senare var du borta. aaah, allt gick så fort. varför skulle det gå så fort? jag hade inte träffat dig på månader. jag fick aldrig träffa dig en sista gång. fan. det gör mig så otroligt ledsen. att jag inte visste att sista gången jag såg dig skulle vara "sista gången".
men jag kommer alltid minnas dig, käre farbror. som den du var. mannen med den dåliga humorn, som ibland gjorde att man skrattade bara för att det var så dåligt eller alldeles för genomtänkt. kommer alltid minnas hur du alltid, oavsett väder, hade på dig träskor, shorts och linne på din födelsedag. hur du alltid var så fascinerad över hur stark jag var, fast jag har tappat allt vad muskler och styrka heter för länge sen - du höll dock fast vid det. kommer inte glömma hur du alltid skulle ha sista ordet i en diskussion, och oftast fick du det också mer eller mindre. jag kommer alltid minnas dig, Wille... du var en unik person och jag kan inte säga det fler gånger... det är ofattbart att du är borta. älskade farbror. jag kommer förevigt ha bilden på dig och pappa med armarna om varandra, som tagen ur en sällskapsresefilm... där du ser ut som Sven Melander och farsan med sin härliga mustasch ser ut att vara tagen ur vilken 70-talsfilm som helst.
en sak blir jag arg på dock. varför visste jag inte att du älskade att skriva? varför var du precis som jag? eller varför är jag precis som du? älskar att skriva. fippla med orden, skriva insändare... bara skriva. varför fick jag veta det under dagen då det var dags att säga farväl? varför fick jag inte veta det tidigare. det skulle betyda mycket att ha dig kvar och bolla idéer. men du har det bättre nu, när du får sitta och dra dåliga skämt med snubben above. han kan nog få sig både ett och två goda skratt!
mitt i allt det här kan jag inte sluta att tänka på min
älskade faster.
mina fantastiska kusiner... ni har förlorat kanske den viktigaste personen i era liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det är. men jag tänker på er, hela tiden.
tänker även på micke. på jens. på pappa, mamma.
älskade faster.
mina fantastiska kusiner... ni har förlorat kanske den viktigaste personen i era liv.
jag kan inte ens föreställa mig hur det är. men jag tänker på er, hela tiden.
tänker även på micke. på jens. på pappa, mamma.
Wille, du har lämnat tomrum efter dig.
men jag kommer alltid minnas dig,
och du kommer aldrig bli glömd.
VILA I FRID
du galne gubbe
men jag kommer alltid minnas dig,
och du kommer aldrig bli glömd.
VILA I FRID
du galne gubbe
inte alltid en dans på rosor
nej precis. jag må bo i London, förväntas leva livet och ha the time of my life osv. men vardagen kan vara lika hård och tuff här som hemma, tro det eller ej. jag har väl inte varit helt uppriktig om hur allting faktiskt är här just nu, men nu känner jag att det är dags att skriva av sig lite om det.
okej. det började faktiskt bara någon vecka innan vi skulle åka hem och ha lite jullov, förra året. Olivia fick ett samtal av Johanna (som är den svenska tjejen som vi hyr i andra hand av). Tidigare under veckan hade det varit strömavbrott i HELA huset (förutom lägenheterna.. iallafall våran) och Johanna berättar då att tydligen kommer felet från vår lägenhet. det är någon slags läcka. paniken när hon berättar det är ju ett faktum kan jag meddela. men på ett eller annat sätt så känns det ändå ganska "lugnt" på nåt sätt. men i bakhuvudet så finns det här tanken "det var fan för bra för att vara sant..." - för så är det, vi har haft så himla tur hittils! så det är väl klart som fan att Gud måste sprida ut det jobbiga över en stor del av befolkningen, inte mer med det.
hur som helst så berättade jag inte för mamma och pappa tex, innan jag visste om det var allvarligt eller ej. medans vi var hemma i Sverige skulle man kolla hur allvarlig läckan var, och till en början verkade det kunna fixa sig under de veckorna vi inte var i lägenheten. så kommer då den 24 december... en dag av bara massa glädje i vanliga fall. men det här året hade det redan några dagar innan hänt ofattbara ting som vände upp och ner på hela mig och min familjs/släkts värld. så det här mailet jag fick var verkligen grädden på moset...
Johanna förklarar att det inte kommer kunna bo i lägenheten något mer, och att hon är tvungen att bryta vårt kontrakt. hon är självklart väldigt ledsen över detta, men förklarar att hon inte kan göra mycket mer och hoppas att vi kommer kunna bo nånstans. KLART SOM FAN VI INTE HAR NÅNSTANS ATT BO! så var min första tanke... och jag såg bara att vi var bostadslösa 5 dagar senare då vi skulle tillbaka till London för att fira ett efterlängtat Nyår. för att dra en lång historia kort så var det fram och tillbaka längre, men till slut fixade Johanna att vi får bo kvar tills slutet på januari. oron lättade en aning, men tro mig... klumpen i magen ligger där hela tiden. för rent jävla seriöst... vet ni hur svårt det kan vara att få ett bra boende i London för ett rimligt pris? jag skulle säga, utan att hårddra det, att det är nästintill omöjligt faktiskt. så de första veckorna här på det nya året har jag och olivia spenderat med att försöka hitta lediga lägenheter/rum. men det är svårt. så svårt. den här veckan har det känts som att det är påväg att lösa sig, men efter tre-fyra misslyckade visningar så är vi faktiskt tillbaka på ruta ett.
jag kanske låter pessimistisk (hur stavas det?), men det här tar på krafterna. och efter idag kände jag bara att "Nej, nu orkar jag inte mer"... men letande har börjats om och nu går datorn varm på alla möjliga hemsidor för olika slags boende. så, nu vet ni alla hemma i Sverige hur det faktiskt ligger till här borta i London. förutom att jag har gått in i en riktigt tuff termin med allt vad skolarbete heter, så kan jag inte riktigt slappna av. tänk er att ha tanken i bakhuvudet att inte veta vart du ska bo om typ ... tre veckor ungefär? inte alltför roligt. men samtidigt försöker jag le, och vara mitt vanliga jag. "det löser sig" är något jag alltid borde leva efter. och dessutom, jag bor fortfarande i London. jag har den här möjligheten som många inte får alls i livet. jag borde vara glad, ta dagen som den kommer och njuta av min tid här. och jag lovar, det gör jag. jag lovar er att jag gör mitt bästa för att ta vara på mina kvarvarande månader här i en av världens bästa städer. helt klart.
bara för att jag bjöd på ett mindre underhållande inlägg idag så väljer jag att bryta av det med lite roligaare och mer gladare bilder. it's me and my roomie när vi är som bäst, glada och freakade. den här tjejen får ta mycket av mina dåliga sidor, men hon är tapper. and det måste jag bara älska henne för.
<3
first day of school
jag har varje år gjort nån slags årsresumé av året som gått. varje år är jag lika seg... tror jag. vi säger så iallafall, för att inte verka extra långsam this year. hur som helst. en årsresumé av något slag kommer. så småningom.. tror jag. även mina mål för 2013 hade jag tänkt dela med mig av. ska bara finslipa dom lite, och jämföra det med förra årets. så det kommer, kanske, be patient.
hur som helst. first day of school. excited? ja jag vet inte. har så blandade känslor just nu, att för tillfället försöker jag bara hålla mig själv i schack. men ny klass, nya kurser... tyvärr inte ny lärare - men jag hoppas på det bästa this year iallafall. hade dock önskat lite andra klasser, och en och en annan trevlig lärare - men jag har försökt skälla lite på dom här men det verkar inte riktigt gå som jag vill. det är DÅ, mina vänner, som man går till gymmet och dansar av sig lite zumba så mår man mycket bättre!
om en halvtimme... sen är det dags. Nicholas, jag, Piekert and a bunch of randoms. okej, skämt och sido, jag får säkert jättebra klass osv och jag får helt enkelt ta och vänja mig vid att träffa Nick vareviga dag i 3 månader... woopa som jag brukar säga!
just nu skulle jag defenitivt inte tacka nej till lite sol, värme och brun hy.
hittar inget bra att döpa det här inlägget till
idag är en sån där dag så jag frågar mig själv "tja, vad ska jag hitta på idag då?" och så sitter jag och funderar en stund men stannar kvar där jag ligger i sängen. jajjemen.. en sån dag är det! MEN jag har faktiskt varit duktig. tog mig en liten löprunda imorse till Hyde Park där jag gjorde lite intervaller medans jag väntade på Piekert. jag säger det igen - Ingse Björkman, vart är du när man behöver dig? jisses vad mycket handbollen har gett mig genom åren. nästan så att jag blir deprimerad när jag tänker tillbaka på hur snabbt jag kunde springa på planen. (tja, om man inte var i närheten av Miranda Larsson såklart!)
hur som helst, det var skönt att få röra lite på sig. Mandisen och jag tog sen en lång powerwalk genom i stort sätt hela Hyde Park... okej jag vet faktiskt inte om vi gjorde det. för jag ska vara ärlig och säga att jag vet fan inte hur stor den där jävla parken i själva verket är! men det är alltid lika uppfriskande och njutfullt att få strosa runt där med alla andra hurtiga engelsmän... och andra nationaliteter? trots mina till synes obetydligt kortare ben en min vän Amanda (ni anar inte vad jag kämpar för att hänga med... vem gav mig dessa dvärg-labbar? mamma? pappa? kom igen, give me a break) så var det som sagt en himla bra start på dagen. kom sen hem där två snygga tjejer var påväg till city för att göra stan litegrann. jag tog mig en dusch, åt min oblligatoriska havregrynsgröt och la mig lite senare för att titta på film istället. mycket värt ändå måste jag få säga. bara för att man bor i en stor stad så behöver man inte ränna iväg som en tok, bara för att man kan.
just a normal evening at 7 Bramham Gardens... just chillin' with mah babes!
för övrigt kan jag ju meddela att vi tog oss till Madame Tussauds igår. riktigt roligt att äntligen få se det! och ja, jag blev som starstrucked även fast det bara var vaxdockor som stod framför mig... jisses jessan - pull yourself together woman! efter det så visade tjejerna mig en resturang som tydligen serverade kick-ass-foccacias (är det okej att älska sina egen-påhittade-ord?)... och ja, så var faktiskt fallet. (jag sköt tillochmed upp min glutenfria månad pga av detta fenomen). sen blev det lite kvalitetstid med Piekert. vi strosade runt på ett High Street Kensington för att leta efter en mugg... tjejen kom tyvärr inte därifrån med en mugg men däremot lite god mat. och vi har tydligen hittat en av våra favoritaffärer här borta och det är ... wait for it - EN MATAFFÄR. tja, det säger väl en hel del om oss...
Our New Year's Eve in pics...
GRATTIS FINASTE
visst finns det dagar man tvivlar på mänskligheten? det är dagar som denna man ser bakåt på sitt egna liv och hittar ljusglimtar, människor som gör hela vardagen lite lättare. som faktiskt har kapacitet att kunna göra hela världen liiiite bättre. jag känner en sån speciell person. och den personen fyller faktiskt hela 20 år idag.
frida. världens bästa frida. ja, hon är faktiskt en människa man kan kalla "världens bästa människa" och faktiskt mena det. tjejen har ett leende som kan falla även den mest bittra människa, och ett skratt som kan få vem som helst att haka på. älskade vän, du är en sjukt specell person i mitt liv. det är svårt att vara ifrån dig, att inte kunna bara åka förbi dig och bara ha mysprat i soffan. nu ska du ut på din livs resa hittils. och jag säger bara en sak... NJUT!! du är så jävla värd detta!
GRATTIS SOM FAN VÄRLDENS BÄSTA FRIDA PÅ DIN 20-ÅRSDAG!!
IKVÄLL SKA VI FIRA DIN DAG PÅ BÄSTA SÄTT, SÅ ATT DET HÅLLER FÖR 3 JÄVLA MÅNADER.
IKVÄLL SKA VI FIRA DIN DAG PÅ BÄSTA SÄTT, SÅ ATT DET HÅLLER FÖR 3 JÄVLA MÅNADER.
träningsabstinens
jag borde starta en egen grupp att vara head master för. Anonyma müslinister eller nåt. herregud va jag kan bli beroende av müsli. igår kom jag på mig själv att bara stå och äta ur burken. hade jag inte varit tvungen att skjutsa mormor hade jag väl stått där än. nää.. släpp sargen kvinna! det är väl tur att jag och ollan har slutat köpa müsli till our home in London iaf..
igår fick jag sån abtinens att jag gick till SATS och "frös upp" mitt kort. sååå skönt det var att bara springa av sig och köra lite styrka igen. visserligen måste jag frysa tillbaka kortet nästa helg igen, men det är det verkligen värt. det är alltid soft att faktiskt ha möjligheten att gå och träna. dock har jag blivit så morgontrött att jag blir mörkrädd. vad hände med de där dagarna då jag åkte till gymmet vid halv sju innan jobbet? tjaa... vill bara kunna komma in i såna rutiner igen. men det får nog vänta ett tag till. idag valde jag iaf att ta träningen i eftermiddag, och nu mysa upp mig i soffan och kolla på julkalendern. det är bara jul en gång.
§
MUSIKHJÄLPEN
stod precis i duschen och hörde hur halva min hylla under teven ramlade ner. okej inte själva hyllan, bokstavligt talat, men grejerna som stod på den. det var min kära, härliga bas till högtalarna som var boven. (okej Peter, jag vet att jag fått dom av dig osv osv..) jävlar i min låda va skönt det är att ha högtalare och förstärkare igen. hade väl med andra ord glömt bort hur stark basen är, men några spruckna tavelramar är väl ingenting?
apropå musik så måste jag få bli allvarlig för en stund. såg på Musikhjälpen i söndags med mina fina vänner. (har faktiskt aldrig tidigare varken hört eller sett det... skäms på mig) och jag vill bara hylla Gina, Kodjo och Jason. vilka fina människor det finns. är hemligt kär i hela bunten.. jajjemen, det gäller även Gina- you go girlfriend ! samtidigt så blir jag så jävla arg på mig själv. jag har klagat sen september (okej, när jag tänker efter så var det säkert ännu tidigare) över pengar. klagat över att jag har för lite pengar, kommer aldrig kunna klara mig fram tills mars osv. okej, det kan vara sant. sanningen är att jag har ångest vareviga dag över att inte ha någon inkomst, men pengarna mina spenderas hejvilt... det kan jag tyvärr inte komma ifrån. den känslan sitter där i bakhuvet. men när en 10-årig tjej står i TV och berättar att hon ska skänka bort alla sina julklappspengar som hon kommer få till MUsikhjälpen och allt vad det innebär, då hugger det i lilla mig. hur kan jag vara så självisk? jag bor i London, jag har mat på borden, tak över huvet, vänner omkring mig som jag älskar, vänner och familj här hemma... I'm livin the fuckin' dream!! hur kan jag vara så hjärtlös att tänka på mig själv, hur jobbigt jag har det med pengar, när barn och familjer nånstan i världens inte ens har rent vatten. mat för dagen. en skola att gå till. när barn dör av undernäring, av smutsigt vatten etc... nej vet nån va. det här får mig verkligen att tänka. tänka på vad jag själv håller på med. vad jag gör för andra. eller vad jag inte gör för andra, vad vet jag...
hem ljuva hem
jullov. fan det var inte igår. har inte riktigt fattat det ännu. men skönt är det. och det firade vi med att vara vakna. massor. vakna hela natten närmare bestämt. om det var ett smart drag när det var dags att flyga hem till Sverige är ju en annan femma. men YOLO som jag brukar säga.. (kan vara världens hemskaste fras ändå..) kul var det iallafall, men mina fina vänner. och jävlar i min låda vad jag kan skratta åt allt vi hann vara med om på så kort tid. väl vid flygplatsen var vi kanske inte de bästaste vännerna mot varandra. förjävla trevligt man kan ha det när man inte har sovit.
men nu till det viktiga. jag är hemma. hemma i Sverige. hemma i Märsta. hemma på landet. älskade Odensala. fuck storstan för ett par veckor. fuck London. ska försöka njuta av tiden hemma med nära och kära så mycket som möjligt. kom som sagt hem i helgen. till snö, vinter och kallt. kaos. men jag säger bara HEJ MITT VINTERLAND, NU ÄR JAG HÄR!
jag har hunnit med en hel del sen jag kom hem. träffats massa underbara vänner, kört en jävla massa bil, ätit god mat och bara njutit av att vara hemma. nu vill jag göra allt som hör julen till. köpa julklappar (har jag typ redan gjort), lyssna på julmusik, julbaka och... slå in julklappar. okej, det sistnämnda är jag inget stort fan av måste jag säga. hur som helst, jag är ett julfreak.. helt klart. så därför är det extra kul att vara hemma, även om det bara är för två veckor.
schweeet
hola, it's me again.
sista dan i skolan. och har sitter jag. har Ilab och gor inget vettigt alls faktiskt. sitter och lyssnar pa Fleur och Anna som ska gora ett diplom at sin larare. de har turen att fa en av de absolut basta pa hela skolan. dessutom verkar de ha haft en uuuurmysig och bra klass ocksa. men jag ska inte klaga, varan ar go ocksa. synd bara att det tog sa lang tid for alla att chilla och slappa loss lite. men men.. nasta termin far jag en ny klass anda. spannande..
sitter dessutom och vantar pa min karaste skaning. hon ar nanstans, och forsoker tappert frakta hit sin suitcase. tyvarr kan jag inte ringa henne, sa kan inte sticka och hjalpa henne heller. where are u girl? ikvall blir det iaf en svang till puben som jag sa, for att fira in jullovet litegrann. men imorrn vettnii... om mindre an 24 timmar jag hemma i sverige igen. hur later det?
sista dan i skolan. och har sitter jag. har Ilab och gor inget vettigt alls faktiskt. sitter och lyssnar pa Fleur och Anna som ska gora ett diplom at sin larare. de har turen att fa en av de absolut basta pa hela skolan. dessutom verkar de ha haft en uuuurmysig och bra klass ocksa. men jag ska inte klaga, varan ar go ocksa. synd bara att det tog sa lang tid for alla att chilla och slappa loss lite. men men.. nasta termin far jag en ny klass anda. spannande..
sitter dessutom och vantar pa min karaste skaning. hon ar nanstans, och forsoker tappert frakta hit sin suitcase. tyvarr kan jag inte ringa henne, sa kan inte sticka och hjalpa henne heller. where are u girl? ikvall blir det iaf en svang till puben som jag sa, for att fira in jullovet litegrann. men imorrn vettnii... om mindre an 24 timmar jag hemma i sverige igen. hur later det?
det har var en av de forsta bilderna som togs har i London. helt sjukt vad tiden gatt fort. mycket som forandrats. jag har numera inte langre blond. jag har kort har och samre hy as never before. (typ). allt har alltsa inte blivit till det battre!
hejdå tjejen!
inatt drömde jag om en go göteborgare. en lång, blond, fin göteborgare. ni vet en sån där härlig en som verkligen kan bräka på med göteborgska bara hon vill? anledningen för att jag drömde om henne var nog för att igår kramade jag henne hejdå. jepp you heard me. vår emelie flyttar hem till Sverige idag!
det känns konstigt. riktigt konstigt. och jag hade ont i magen hela dagen igår. innan, när jag insäg att "fan, vi ska säga hejdå.." och efter ska vi inte ens tala om. att ha träffats typ varje dag i tre månader. delat mycket, gjort mycket tillsammans. så nu ska hon flytta hem. känns så tråkigt... men samtidigt är jag sjukt glad för hennes skull. för din skull emelie. för jag tror du kommer må så himla bra att få komma hem till alla där hemma som saknar dig. nu kommer du även ha ett gäng idjots som saknar dig här borta i London as well !
tack för dom här månaderna tjejen. så mycket har det blivit. alla skratt, alla sjuka historier, alla idioter vi träffat, alla kommentarer som bara vi kan lägga som bara vi swedes förstår, alla mysiga stunder. vi ses snart igen min fina vän! kommer sakna dig lilla hjärtat!
saknar
nu börjar jag bli lite sprallig över att komma hem. det finns otroligt många jag saknar, men just i det här inlägget vill jag lyfta fram två otroligt bra och viktiga personer för mig. två tjejer jag inte har träffat sen mitten på september... vilket är väldigt länge för att vara oss.
två tjejer.. tillsammans är vi verkligen ett gäng idjots. humle, dumle och schvumle. pluto, piff och puff... jag hittar fan inget bra. the randoms, kalla oss vad du vill. men tillsammans är vi oslagbara. bästa underbara ni <3
haha jag vet... bilden är inte den vackraste ever. men skitsamma. vill bara säga att jag saknar er. saknar er så fruktansvärt mycket. men känns samtidigt så bra att få komma hem till er, veta att ni är där. skypa med er då och då. veta att ni inte försvinner. för utan er vet jag inte vad jag skulle ta mig till. vår freakade vänskap är svår att slå.
frasse och bella. ni må vara frasse och bella för många. men för mig är ni oersättliga. saknar er. saknar handbollsträningar med er, saknar dans-i-duschen med er. saknar pepparkaksbak med er. saknar allt med er! snart är jag hemma och ska krama ihjäl er!
frasse och bella. ni må vara frasse och bella för många. men för mig är ni oersättliga. saknar er. saknar handbollsträningar med er, saknar dans-i-duschen med er. saknar pepparkaksbak med er. saknar allt med er! snart är jag hemma och ska krama ihjäl er!
two days left
juletid måste vara den tiden på året som det utan tvekan spenderas mest pengar.. för herregud va jag har spenderat pengar (och jag har ändå försökt hålla en god och braa budget.) men det är det värt. älskar julen, älskar att köpa julklappar till mina nära&kära och tja... allmänt all den här julstressen är ganska charmig i sig.
nu har jag precis packat min väska. vi får se om det blir övervikt den här gången, jag håller alla tummar jag har för att det inte blir så. vi får helt enkelt ta och se.
igår var min sista grej i skolan. en presentation. så skönt att ha det gjort, och jag måste säga att jag älskar min lärare i det ämnet. okej, älskar är ett starkt ord... med tanke på att han är en ung kille (och att min andra lärare verkade vara avundsjuk på puben i fredags över att vi inte verkade gilla honom lika mycket.) men hur som helst så kändes det väldigt bra efteråt att ha det gjort. och det var ju inte sämre att ha älskade amanda eriksson piekert med tummarna upp i vädret hela presentationen. du är för go, vad skulle jag göra utan dig?
efter skolan tog vi en liten hejdå-sushi med vår goa göteborgare. hon åker fanimej imorgon. asså det är helt sjukt. helt jävla sjukt... ska ägna ett helt inlägg åt det efter detta men måste bara få säga att magen gör riktigt ont av tanken på att inte träffas varje dag. emelie, fina fina emelie.
idag har jag och sambon fixat våra naglar så nu är vi fina till jul. (hoppas att de håller fram tills dess... jag och naglar brukar inte vara bästa vänner). och nu är tillochmed väskorna packade som sagt. imorrn blir det sista dagen i skolan, och sen ska vi nog ta och fira in jullovet med lite goa människor på puben. på lördag kommer jag vänner, see you then!!
fan,
klart som korvspad att hela första delen på det förra inlägget försvann. men då var det väl inte meningen att det skulle vara där antar jag? är väl lika bra. inte kul med alltför många inlägg... trots att folk verkar tycka att det är himla skoj när jag frahäver min hetsigt, arga sida. tja, whatever makes you happy!